Semester och tävlingstankar

God eftermiddag. Jag är lite nyvaken efter en powernap med en podd i bakgrunden som jag missade hälften av. Jag är så galet trött att det nästan är löjligt. Dels för att det blev en riktigt tidig morgon med fredagscykling och att jag faktiskt inte sov mer än 3 timmar i natt. Så har sömnkontot fått sig en törn under veckan. Törs inte räkna ut hur få timmar jag fått i hop den här veckan. Fåglar utanför fönstret, ljusa nätter, dålig återhämtning efter träning och många tankar har gjort att det varit svårt att sova.

Men trots att jag var trött i morse ville jag inte missa fredagscyklingen. Östersund bjöd på sommarvärme redan vid sex och vi hade tidningen på besök. Vi tog en mycket lugn runda vilket var skönt. I bland behövs det också. Förra fredagen fullt spett och mjölksyra långt över öronen. I dag inte en pulstopp att prata om.

Efter en lång frukost åkte jag till jobbet och gjorde klart allt. Vid lunch stämplade jag ut för 4 veckors semester. Fyra hela veckor utan att behöva fatta beslut, samordna saker, prata i telefon eller skriva en endaste utredning. Den här semestern kommer mer lägligt än den gjort på många år. Vintern och våren har varit jobbig. Kanske inte i arbetsbelastning mätt men mycket annat som stulit energi.

Jag lämnade jobbet med ryggan på och åkte ut till stigarna i Torvalla. För att leta nya och prova några som det pratas mycket om. I ett tempo som mer kunde liknas gång njöt jag av den första timmen av min semester. Jag behövde tänka lite, försöka känna efter om huvudet vill tävla i morgon. Det är nämligen ett litet mindre race i Åsarna. 30 km och en riktigt tuff bana. Ett race jag körde för 4 år sedan. Då efter en lång period av påtvingad vila efter en lungsäcksinflammation. Nu känns det mest ångestfyllt om jag ska vara ärlig. Det kostar 400 kr och har jag tur blir jag trött och får en blomsterkvast för besväret.

Det är inte värt det för att ställa mig på startlinjen med flyktkänslor. Försöka att tänka att jag kan cykla och kan göra det fort i bland. Benen är pigga, jag är i bättre form än någonsin men det är inte allt när det kommer till tävling. Det är andra bitar som ska falla plats. Som att tro på sig själv. Det gör jag inte nu. Jag känner mer för att bara cykla när det känns bra. Att få köra mig toktrött utan nummerlapp och sedan rulla pass bara för att få vara ute. Inte för att jaga bra placeringar.  Bara för att bli lite bättre på stigar jag tycker är kluriga, känna att benen orkar lite jobbigare backar och för att kroppen ska må bra.

Kanske är jag rädd för att inte leva upp till mina egna förväntningar eller andras. Jag vet inte. Men cykling är mer än att tävla. Och den biten är den allra viktigaste. Den att ha roligt och inte vara så nervös att jag inte kan sova, äta och mest bara fräsa timmarna innan start. Vi får se. Kanske sover jag bra i natt och känner mig pigg och sugen på nummerlapp i morgon. Eller så är jag inte det och hellre tillbringar en dag utan prestationskrav på cykeln. På fjällstigar eller grusvägar runt stugan.

I vilket fall som helst är det semester och jag har hittat tre nya fina stigar att köra många gånger om i Torvalla! 

9

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: