• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Sommarminnen – stigvisning i Tänndalen

Sommarminnen – stigvisning i Tänndalen

Det är lite grått ut i dag den 10 oktober. Här i stan börjar löven sakta falla av träden och det är har regnat hela natten. Det är fuktigt och rått och jag har suttit köket hela förmiddagen. I dag är en dag när jag behöver plocka fram positiva saker. Plocka fram fina minnen av en sommar som gått. För att bli på lite bättre humör. Jag kom därför att tänka på den där sista helgen av min semester. Den helgen vi spenderade i Tänndalen hos våra vänner Lars och Cecilia. En helg som vi hade planerat länge och som jag längtat efter. Även om Hasse inte var cykelbar på grund av en skadad armbåge följde han med och roade sig på egen hand medan vi cyklade. På lördagen åkte vi över gränsen till Röros och cyklade fin fjälled upp mot Skardet. Det kan du läsa mer om här. Jag stod för stigvisningen den dagen och dagen efter var det Lars och Cecilias tur att visa vilken fin cykling Tänndalen bjuder på. De har pratat mycket om stigarna där, om de turer de brukar ta och jag har velat testa dem.

Vi rullade från Lars och Cecilias stuga i solsken och Lars visade vägen längs med ån, Vi skulle ta samma led från Fjällnäs som vi åkte skidor på. En led som börjar med riktigt mycket uppför. Vi skulle sedan cykla tillbaka mot Tänndalen och om vi orkade testa de flowstigar som finns i skidbackarna.

Mina ben var trötta efter turen i Röros och all cykling jag gjort innan helgen. Men vi skulle inte ha bråttom och det var skönt att åka efter Lars på stig. Han är duktig att hålla utlovat tempo.

Vi följde det som vintertid är skidspår och sommartid en mtb-led. Skidspår behöver inte vara tråkiga för cykling och det här var ett av de finare jag cyklat. Böljande kupering, vackra fjällvyer och snäll stig. I bland letar man det som är spektakulärt, svårt och tekniskt och glömmer bort tjusningen i flowet man får på släta, böljande och svängande stigar. Det behöver inte var mer avancerat än så för att cyklingen ska vara riktigt fin och minnesvärd.

Foto Lars Stener

Efter fin cykling och en lite utmanande stigning på stenig stig nådde vi så småningom toppen av den gamla liften i Fjällnäs. Minnet av Altas alla steniga fyrhjulingsvägar kom tillbaka när jag tittade mig omkring. Fjällen här lite lika fjällen där. Och väldigt olikt fjällen hemma runt stugan. Här finns det mer stig, mer möjlighet till cykling och högre toppar.

På väg ned igen

Och så finns det utförsstigar ned i slalombacken i Tänndalen. Flera leder färgkodade utifrån svårighetsgrad. Sommartid går liften. Vi fick däremot ta oss upp på egen hand när liftarna stängt för säsongen. Tanken var från början att enbart testa den alldeles nya leden med långa träbroar. Men när vi stod i mitten av slalombacken där den leden gick in bestämde vi oss för at ta oss ändå upp och åka en led ned först.

Jag gillar backar, i synnerhet att få klättra backar i skidområden. Det är något speciellt att ta sig till toppen på egen hand. Oftast är det riktigt brant på vägen upp. Så brant att växlarna inte riktigt räcker till och man får se till att hålla kurs och fördela vikten rätt så att man inte sladdar i gruset. Jag brukar fundera varje gång hur man tar sig upp med fordon på de branta grustransporterna.

Jag nådde toppen och skidliften med lagom möra ben och strax därefter kom Cecilia Lars upp. Vi tog fjällflyt, en grön slinga på fjällplaåtån innan vi åkte fjällblå nedför fjället. En rolig lite kuperad slinga med sköna svängar och nästan slätt underlag. En sådan led jag skulle vilja åka om ett par gånger för att verkligen hitta flytet.

Cecilia och Lars på Fjällflyt

Vi vek sedan in på den nya och inte officiellt öppna leden med träbroarna. En led som förde tankarna till cyklingen i Trysil. Enkel slät stig med sköna doserade kurvor. Även den här en led jag ville åka om igen men benen orkade inte en tur upp i backen igen.

Vi cyklade tillbaka via skidspåren längs med skidbacken. Även det spår som vi åkte när vi hälsade på en vinter hos Cecilia och Lars. Jag provade att trycka på lite och fick upp fart på auricen innan benen tackade för sig sista kilometrarna till stugan.

Tänndalen bjöd på väldigt fin och varierande cykling. Från skön singeltrack och stenig fjällstig till handgrävda flowstigar i skidområdet. Det sistnämnda ett ypperligt sätt att nyttja en skidbacke sommartid. Lars och Cecilia visade bara en bråkdel av all fin cykling som finns och jag fick mersmak. Jag vill cykla mer i området och framförallt lägga en dag till liftburen cykling. Och jag vet att det finns väldigt fin cykling runt Funäsdalen och Ramundberget.

Så nästa sommar får det bli ett återbesök och kombinera det med ett besök i Röros igen. För det blev en grym kombination!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: