God morgon! Vi sitter i bilen på väg till Lofsdalen. På biltaket har vi våra cyklar och bagageutrymmet är fullt av hjälmar, skydd och stor fikaryggsäck. Jag har laddat GoPron och skipassen är med. De som vi hittade i en låda i stugköket i går och förvånade frågade varandra om det verkligen var 3 år sedan vi sist besökte Lofsdalens bikepark. Det var det när jag letade i bloggens bildarkiv för att hitta omslagsbilden. Jag fick titta en extra gång för att skilja ut vem som är jag och vem som är min dotter. VI är rätt lika. Tiden går hursom fort.

Som jag skrev på Instagram i går så har jag landat i att jag inte kommer att nåla nummerlapp på fujin i morgonbitti. Det är vemodigt men samtidigt klokt. Det ska det regna i morgon och bergets leder blir oerhört svårkörda för en nybörjare som mig. Och som jag sagt tidigare, allt är inte tävling. Jag har också landat i att jag får börja om från början med träningen. På måndag ska knät opereras. En enklare operation och går allt bra är jag tillbaka på cykeln inom någon vecka.

Det känns som jag behöver göra något roligt för att inte sjunka allt för djupt ned i min egen självömkan. Och Lofsdalen har en del snälla leder som passar bra just nu. För cykla utför går om det är i kontrollerat tempo. I kväll tänkte jag ta ett glas vin och pyssla lite med saker som har halkat efter litegrann. Jag har mycket inspiration just nu och behöver få utlopp för det. I morgon tar vi oss på fjället. Får se om jag kan gå upp, går det inte tar jag cykeln. Jag vill fota lite, hitta en kaffesten och njuta av utsikten.

Det blir en fin stughelg helt enketl!