En lite annorlunda midsommarafton

En tältnatt på Sonfjället föreslog jag för Sandra och Robin när Sandras kropp inte skulle klara av mycket cykling. Den trilskas lite. Vi hade från början tänkt att åka till Backe och cykla Djuptjärnsstigen. Vi insåg snabbt att det inte skulle bli särskilt roligt att åka dit för Sandras skull och det var viktigare att få umgås än att cykla en ny stig.

Sandra tyckte förslaget med Sonfjället lät bra och kontrade med att föreslå en tältnatt på Storhognaplatån också. Och däremellan en cykeltur. Vi var på även om det känds lite konstigt att tälta så nära stugan. Något vi aldrig gjort förut men någon gång ska vara den första.

Tidigt på fredagsmorgonen åkte vi mot Hede och svängde av mot Nysäterns fäbod och den parkering som ligger där. En av fyra ställen att ta sig in till Sonfjällsmassivet. Vi skulle tälta nere i Sododalen. Dit har jag varit en gång tillsammans med Hasse och Cissi, kan det ha varit 2014? Hursom hade vi nästan lika tung packning som för ett par dagars vandring men det fick vara värt att bära på en öl var, något annat än torrmat och ta med riktigt gott kokkaffe från Big Lake Coffee. Dessutom bar jag på kameran med det stora teleobjektivet som väger in på något kilo. Allt för att kunna fota fågel.

Vandringen till Sododalen mäter 4 km men är krävande en dag när solen steker och väskorna väger en del. Det börjar brant genom skogen in naturreservatet för att sedan komma in nationalparken. Där planar det ut lite på fjällhedarna och sedan gå genom ett pass innan det bär brant utför. En otroligt fin vandring där vyerna är mäktiga och oerhört vackert in i Sododalen.

Vi hade inte bråttom alls. Pausade för lunch på en snölega för att kyla ned fötter. Kokade kaffe och åt tunnbröd med makrill. Det som vi levde på brandsommaren 2018 när det var eldningsförbud, till och med för att använda gaskök.

Vi fotograferade och tittade efter djur och tog oss tid att bara njuta av vandringen. Vi mötte många människor på väg ned och hade blivit passerade av ett par. En effekt av hemester frågade vi oss när midsommarfjället var tätbefolkat.

Planen för midsommarkvällen var enkel. Att hitta en tältplats med lite vind för myggens skull, laga middag och sedan gå upp på någon av topparna för att få ännu mer vyer. Jag ville fota fågel och midsommarfjället i mjukt kvällsljus. Jag ville öppna surölen jag burit på till den enkla middagen vi hade med oss. Dricka kokkaffe ur vikmuggen och bara sitta ned. Inte ha bråttom någonstans. Bara låta tiden gå. Få uppleva midsommarnatten utomhus i en dal mellan två mäktiga fjällsidor.

kvällens utsikt från tältet

Hasse kokade pasta med många färger, värmde en burk färdig pastasås och slantande kryddstark korv. Vi åt med sporkar och drack öl sittandes på ett liggunderlag. Drack för många koppar kaffe och fick ta på oss långärmat för att skydda redan brända armar. Så långt i från sill och jordgubbar och traditionellt midsommarfirande. Men kanske det allra bästa vi gjort på länge?

När solen gick ned bakom fjälltoppen avtog hettan och skuggan över vår tältplats var bara skön. Vi hade sällskap av små fåglar och göken som ivrigt lät ömson långt borta och ömson nära. Vi tog oss upp en bit på toppen bakom tältplatsen för att få lite vyer. Men benen var trötta och toppen för långt borta för oss alla fyra och vi gick ned igen.

Strax före midnatt När solen färgade himlen rosa och knotten blev för påträngande trots myggnät kröp vi in i tältet. Jag somnade till ljudet av myggor och göken som oförtrutet sjöng i dalen. Vakande någon timme senare av en kropp som inte riktigt tyckte om det hårda underlaget. Slumrade fram till halvsju och klev upp till en lika het dag som innan.

Vi kokade gröt till frukost och såg hur de andra midsommarfirarna som tätlat lite längre bort vakande och gjorde sig i ordning. Vi skulle gå ned mot bilen vid nio för att åka till Storhogna och cykla och sedan göra en tältnatt till på platån.

Vi packade i hop våra tält och hängde på oss ryggsäckarna igen. Lämnade bara lite tillplattat ljung bakom oss och fick sällskap av inte mindre än tre gökar på vägen upp mot passet. Jag som burit på den stora kameran för att försöka fånga fåglar hade inte fått en enda bra bild. Inte ens när en stenskvätta landade nära mig.

Vandringen som känts tung dagen innan gick fort när vi nästan bara hade nedförs till bilen. Vi mötte några familjer och jag längtade glass och att få byta om till linne och shorts. Någon timme senare satt vi i bilen på väg tillbaka till Storhogna med ett glasstopp i Hede. Alla fyra rörande överens om att Sonfjället får ett återbesök så småningom. Och lika överens om at midsommaraftonen varit precis så bra den kunnat bli!

Foto: Hasse Gustafsson
4

4 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: