En semesterhelg på hemmaplan

Det blev inte som vi planerat men det blev riktigt bra ändå. Så kan man enkelt sammanfatta helgen som gick.

Den långa versionen: Vi hade bokat stuga i Idre via Air´bnb. Efter 6 år skulle vi äntligen återvända till Idre Fjäll för längdskidåkning. 2018 föll jag pladask för deras fantastiska spårsystem som jag snurrade runt i en helg medan Hasse gick en pistmaskinsutbildning. Jag bloggade lyriskt om den helgen. Vi sa i bilen hem att vi skulle återvända snart igen. Det gjorde vi förvisso ett par gånger men då sommartid.

Stugan vi bokat till helgen som gick låg nere i själva Idre By och såg riktigt mysig ut. Dessutom till ett hyggligt pris och vi behövde komma bort lite. Få lite semesterkänsla och ladda lite energi kroppen. Jag behöver också ta ut semesterdagar. Så jag hängde på Idre Fjälls hemsida och tittade in vilka spår vi skulle åka och såg framför mig en riktigt fin helg med mycket skidåkning. Men vädret rår man inte på.

Det skulle bli risigt väder på fredagen med mycket snö, lördagen såg inte heller särskilt roligt ut sett till skidåkning. Söndag och måndag helt okej. Men vi kände att det inte var värt en långhelg för en och halvdags åkning. De pengarna på boende och disel kunde vi spara till ett annat tillfälle. Vi bokade av i torsdagsförmiddag när vädret hemma i stan ändå såg helt okej ut. Idre skulle få vänta, förhoppningvis inte 6 år till.

Det fina med att bo i Östersund och gilla utomhusaktiviteter är att det finns mycket att välja på och fjällen ligger inte så långt borta. I stället för att gräma oss över en utebliven helg på annan ort gjorde vi om våra planer. Bestämde oss för att semestra på hemmaplan och det är vi duktiga på.

I fredags var vädret lite mulet men ingen nederbörd och vindarna inte så starka. Perfekt dag att äta våfflor på. Vi tog oss upp till Löfsåsen och hade satt Tjärnänge våffelstuga som mål för turen. Dit som jag var med min vän Sofie för några helger sedan. Jag ville gärna visa Hasse de fina spåren över Spräckelmyren, en avstickare inte så välkänd men en riktig pärla. Hasse hade vallat upp sina klassiska skidor och jag skulle staka.

Vi fick riktigt bra spår från Löfsåsen och över Spräckelmyren. Snabba men inte för isiga och hårt stavfäste. Över sjöarna lite sämre men fullt åkbart. Vi fick också en tom våffelstuga och fin service av Linus som har stället. Efter ett par våfflor tog vi oss tillbaka till Löfsåsen och bilen. Summerade en bra första semesterdag.

Lördagen spenderade jag utomhus på egen hand. Hasse ville vila och jag passade på att åka ut flygrakan på Frösön och parkera efter en ficka. Där kan man nämligen utgå i från om man vill skida Lövstas länge spår. Jag har haft lite koll på dessa under vintern och tänkt att jag ska åka ut vid något tillfälle. Det långa spåret på 15 km skulle vara riktigt fint och gå över myrar, tallskog och lägdor. Ett sånt där fint klassist spår en skoterbredd ungefär. En perfekt stakspår.

Pepp och förväntansfull klev jag ut i ett stenhårt isigt spår. Betongräls kan man säga. Vid gott mod stakade jag mig i väg och mot Lövstas spårcentral länge in på Frösön. Jag insåg snabbt att det skulle bli en spännande skidtur där jag behövde ha tungan rätt i mun. Det stenhårda smala spåret gav ingen möjlighet att överhuvudtaget bromsa ned farten. Snön på sidan om var lika hård den av nattkylan. Jag hade ingen aning om hur spåret såg ut, var det fanns backar och hur branta de var eller hur kurvorna kom. Det var bara att stå i spåret och hoppas att vara kvar där även efter kurvorna. Vilket jag inte var vid ett par tillfällen och hade tur som inte satte mig själv i ett träd eller körde över stubbar med skidorna.

Efter halva spåret gjorde jag en rejäl vurpa när det inte gick att bromsa och inte heller stå kvar i spåret. Det gjorde ont i benet att hamna på isen och jag pustade ut när jag kände att allt höll. Jag tog det ännu försiktigare tillbaka till bilen och ville helst att skidturen skulle ta slut. Lövstas spår är med all säkerhet jättefina en vinterdag när snön är mjuk och inte en marsdag när skaren är som betong.

På söndagen klev vi upp tidigt och tog bilen till Edsåsdalen. Jag skulle få visa Hasse Älgbergsrundan! Ett av de finaste rundorna jag åkt. Vi skulle skejta och vädret såg ut att bli riktigt fint. En liten vind skulle vi få men det skulle inte göra så mycket.

Vi var inte ensamma vid parkeringen nere vid dalen. Stora delar av jämtlands frilufsare var där men fjällen är stora och rymmer många tänkte vi. Vi hade bestämt oss för att ta Edsåsdalens fina milspår upp till högsta punkten och där klättra vidare upp på fjället via Älgsbergsrundans led. En ganska mastig klättring som jag mindes det. Och jag mindes rätt och det i kombination med att jag ofrivilligt var tvungen att staka. Trist nog pallar inte mitt knä att skejta, det som hållit sig i schack hela vintern. Men stakning är roligt och det skulle bli en rejäl utmaning som jag ändå klarade av.


Vi fick ett par timmars fjällskidåkning av det allra bästa slaget. Milen hade varit på tok för isig men uppe på fjället var spåren mjukare och bitvis igendrivna. Och vyerna! Det är något alldeles särskilt med den här delen av jämtlandsfjällen. Storhogna och Vemdalen i all ära men det är lite mafffigare, lite större och mäktigare.

På vägen hem gjorde vi en avstickare i Järpen för middag hos min pappa. Välbehövligt med mat och fint med surr en stund.

I går måndag spenderade jag en stund på vinterundan med otippat pigga ben. En sån där känsla av att inte bli särskilt trött trots högt tempo. Cykelbenen har trots mycket skidåkning inte checkat ut. Eller så har vilan från skejten gjort dom pigga.

För att kräma ur det sista av en ledig måndag och en fin semesterhelg åkte vi ut på Andersön med gasköket för att koka kaffe och laga en sen sen lunch. Vi satt på isen vid Trefotsudden, i skydd från vinden och näsan mot det sista av solen för dagen. Andersön är ett perfekt utflytksmål när man vill njuta av vårvintersol och komma bort från stan utan att egentligen behöva åka så långt.

När kaffet var slut, maten och bullarna uppätna och solen dykt bakom tallarna gav vi oss hemåt. Med lite solbränna av den starka marssolen och en fin helg bakom oss.

6

2 Comments

  1. Idre Fjäll är otroligt vackert! Jag och min familj har varit där typ 4 gånger på ungefär 5 år och det är svårt att inte må som bäst när man är där. Man kan vara ute i spåren i timtal utan att ens märka det och sist vi besökte Idre träffade vi faktiskt ett par likasinnade personer som vi blev goda vänner med 🙂

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: