Ett par cykliga spaningar

Det känns som det just nu rör på sig på cykelfronten. Inte bara att våren har kommit söderut och flöderna fylls av stigcykling och pepp tills de första loppen. Det har vibrerat lite under hela vintern.

Jag tänker bjuda på ett par spaningar, inte sanningar utan bara lite av det som fyllt mina flöden och som jag tror är här för att stanna, bli lite mer av eller bara en fluga för tillfället. Tilläggas ska att det här mina egna spaningar och ta det med en nypa salt. Och kanske har du någon spaning att bjuda på? Släng i väg en kommentar i sådana fall!

Fler tjejer tar plats på arenor som är typiska för grabbar

Såg ni Redbull Hardline i helgen som gick? Det var ett historiskt hardline i år. Två kvinnliga cyklister hade nämligen kvalat in sig till finalomgången. Redan i fjol var tjejerna inbjudna att köra men på grund av vädret ställdes tävlingen in. Redbull Hardline är för er som inte vet världens tuffaste downhilltävling. Hela banan går på steorider. Hoppen är större, gappen enorma och de tekniska delarna i skogen är galna. Att bara ta sig ned hel och på cykel är vinst för många och inte något som är självklart. Och nu får även tjejer köra. Vilket de borde för längesedan i och för sig men ändå. Det är stort och stort att det sker på en arena likt Redbull. Vi kan väl hoppas att det i höst är även året då tjejerna får ställa upp i Redbull Rampage?

För det är för mig som tjej inspirerande och häftigt att se tjejer göra precis det som killar gör och att det går. Jag tror att det är ännu mer viktigt för den yngre generationen av tjejer att se att de räknas lika mycket. Och det oavsett gren av cyklingen. Det har skett mycket de senaste åren, som damstarter och fler tjejer på startlinjen. Men det finns väldigt mycket kvar att göra för att göra cykelsporten jämnlik och likaså att locka tjejer till den och att de stannar kvar även som äldre.

I år optimerar inte bara eliten sin träning

Just nu känns det trendigt att investera i sin träning och anlita coach. Det är ju inget nytt fenomen utan så har många gjort innan men allt fler på motionsnivå tycks göra det. Inte bara för i syfte att tävla utan även för att bli så stark som möjligt inför sommarens äventyr. Coacher ploppar upp som svampar i jorden om hösten.

Det är en rolig utveckling tycker jag. Att träna efter ett schema anpassat efter sig och sina egna förutsättningar ger mer än något övergripande schema likt de som fanns i cykeltidningar eller skidtidningar förr om åren. Eller fanns och fanns, fortfarande finns det ju genreralla upplägg som är bra de med så klart.

Hursomhelst ger det en kick att komma i gång, eller sikta mot ett mål eller ge sig själv förutsättningar att vara med och slåss i ett starkt startfält. Jag har själv testat inför det som skulle bli min premiär i enduro 2019. Det var lärorikt och roligt samtidigt som jag lätt gör exakt vad som skas utan att lyssna på kroppen för att sedan känna mig instängd i en ram utan att kunna göra avsteg. Jag blev riktigt bra men föredrar numer att träna utan exakt schema. Det passar mig bättre.

Eller sin kost

Jag ser allt fler som äter enligt kostschema nu för att optimera sin träning ännu mer. Kosten är ju en pusselbit i att prestera bra. Att ge sin kropp den näring den behöver för att orka är jätteviktigt och jag tror många äter för lite emellanåt.
Men i många fall ser jag också trenden går mot att minska i vikt och pekpinnarna upplever jag tyvärr blivit fler. Att antal kilo blir viktigt, då åt det lätta hållet. Det är tyvärr en trigger för mig som inte alltid haft ett så bra förhållande till mat och min kropp förr. Men jag har lärt mig att skärma av men upplever det svårare nu att inte bli översköljd av det. Det är svårt när ens mejlinkorg svämmar över av allehanda bantningstips och loggar man in på Instagram får man ännu mer av den varan.
I kölvattnet kommer också mer eller mindre vetenskapliga kostråd och uppmaningar att inte äta det ena eller det andra. Det blir lite absurt till slut. Som när jag första gången skrev om min utmattning och kostråden ramlade in i inkorgen på Insta. Det var där felet kunde ligga och så klart förklimaktieret men det är en annan historia.

Upplevelsecyklingen blir allt större

Jag går över på något mer roligt och peppigt och det är att upplevlesecyklingen tar ännu mer plats nu! Jag spanade lite kring detta i mars i fjol i inlägget om Upplevelseatlet som jag och Elna Dahlstrand skrev om.

Utifrån detta tycker jag mig att se att efterfrågan efter paketerad cykling växer. Läger och kurser tar större plats och gärna på en plats som inte är hemmavid. Det googlas mer efter tis på cykelstigar och ställen att besöka och att boka en lokal guide är inget konstigt. Att få de bästa stigarna, de bästa fikaplatserna och den bästa cyklingen är viktigt.

De större skidorterna satsar på cykling sommartid med fokus på familjerna. Det görs lättillgängligt och med tanken att skapa minnen och upplevelser. Det finns snart en mindre bikepark i varenda hörn av Sverige. Trailcenter växer fram och kommuner inser värdet av att satsa på cykling för att locka ännu fler turister. Cykla och upplev något nytt.

Till mitt inlägget om – UPPLEVELSEATLET

Så här ett år senare kan jag konstatera att min spaning låg ganska rätt. För bara under sommaren som gått har fler trailcenter växt fram och de som redan finns blivit ännu större. Fokuset är fortsatt stort på familjerna vid skidorterna och det är ett bra sätt att locka turister året om.

Något som också växer fram är specifika cykelveckor eller helger. Åre är en ort som har sin cykelvecka länge och andra orter har följt med. Som Östersund i fjol och i år bland annat Järvsö i år. Det är en fint sätt att lyfta cyklingen i sin egen ort, locka allt fler besökare och få fler att få upp ögonen för hur fin cyklingen är. Om jag ser till Östersund och upplägget i fjol var fokuset inte enbart till en typ av cykling utan utbudet var brett och passade både barn och vuxna, Gravel, e-mtb, landsväg, xc, enduro och utställning relaterat till cykling. Bland annat. Jag tror och hoppas att det här kommer att växa ännu mer i framtiden!

Gravel fortsätter att växer så det knakar

I fjol i maj skrev Elna ett inlägg om att cykla grusväg och gravel blivit en trend som kommit för att stanna. Så rätt hon har! Gravel är stort och växer fortfarande. Det syns inte minst på alla motionslopp och tävlingar som dyker upp. Vad sägs om att cykla 45 mil i sommar? Då är Storuman Gravel något för dig.
Men gravel är inte bara lopp utan också en stor dos äventyrscykling och ett sätt att komma ut på många gånger bilfria vägar. Upptäcka, umgås och ha roligt.

Jag tror att gravel är grejen framöver, i synnerhet för de som har lite svårt att välja mellan landsvägscykel och mtb. Grusvägscyklingen är ett bra mellanting. I iallafall känner jag det så. Med en gravel kan jag cykla landsväg och vika av på fösta bästa grusväg och få en fin variation.

90-tals färger – en fluga?

Är sköna i bland lite galna färger och kombinationer i 90-talets grälla anda här för att stanna? Jag gillar det även nu när det kommer i vår tids tappning. På cykelfronten ska sägas. Låg midja med små bakfickor och bootcut hade gärna fått stanna där det var en gång. Om jag hade varit lite mer tuff hade min Orbea fått den färgkombon jag lekte fram först. Den som andades lite 90 tal men kändes lite för mycket.

Det är inte bara cyklarna som fått lite retroinspirerande färgsättningar utan även kläder och glasögon. Tror på att klungan i Tour de France i år kommer vara ännu mer färglada än fjol och cykelglasögonen (och skidglasögon för den delen också) som sitter på kända profiler är retro och sticker ut.

Ett liten bonusspaning— kan minimullet bli stort? Under Redbull hardline körde en kille med 26 tum fram och 24 tum bak. Såg ut som en barncykel men ändå lite kul. Eller nää. Jag tror inte det blir en fluga. Eller?

2

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: