Hell week skulle börja med fyror




Ett par riktigt starka cykelben för ett par år sedan. Det var tänkt att locka fram ett par sådana i veckan. Eller åtminstone försöka få dem att förstå att det är dags att cykla.

Jag nämnde ju i gårdagens inlägg att jag tänkt boosta cykelbenen denna vecka. Sätta lite sprätt
på två gråsuggor som inte riktigt förstått att det är dags att cykla nu. En träningsvecka som skulle bli tuffare för flåset. Jag brukar inte köra så mycket intervaller på en vecka. Tidsmässigt inte så mycket men en dag mer träning än vanligt. Vilar i regel en dag i veckan oavsett om jag är pigg eller inte.
En sådan här vecka brukar göra lite underverk och skapa lite pepp för mig. Framförallt om jag har tränat lite lättare vilket jag gjort efter Vasaloppet.
Till nästkommande vecka stod den där kompiskampen på tur redan på måndagen. Tisdagen kändes lite overkill eftersom jag kör spinning. Om det hade känts okej under i början av denna vecka hade den kanske redan fått komma på torsdagen.

Jag hade som sagt en ambitiös plan. Trainer hela veckan med två avbrott för spinning och ett styrkepass bara för att inte tappa vanan. Knäppt kanske någon tycker, en annan äh det där är väl inget, helt normalt för andra.

Typ så här:
* I kväll skulle det stå fyror på schemat.
* I morgon morgonstyrka och mitt eget spinningpass.
* På onsdag åttatvåor som Öijer kallar dem. 8 minuters intervaller med 2 minuters vila. 7-8 stycken.
* Torsdag en serie ettor. Siktet var inställt på 10-12 stycken alternativt bränna av kompiskampen.
* Fredagen skulle det köras trösklar. Två stycken 15 minuters.
* Lördagen spinning för hela slanten eftersom det är Spin of Hope
* Söndag utecykling på morgonen om vädret tillät.

Nu var det bara så att jag vaknade med känsla av bomull i huvudet i morse. En liten retning i halsen och en stor trötthet. Surt. Typiskt och trist. Väldigt dumt att försöka bränna av något så intensivt som fyror i kväll. Jag bör ju infinna mig på mitt eget pass i morgon och vill inte för något i världen äventyra Spin Of Hope på lördag. Mina kollegor lär ju inte jubla om de måste överta tre pass. De har nog med sitt.

Så den här hell week får vänta till nästa vecka helt enkelt. Jag tar och vilar stenhårt i kväll. Kanske leker jag lite mumie som Katja gör när hon vilar ordenligt.
Så får jag ser om jag är piggare under veckan och kör något trainerpass. Helst av allt skulle jag vilja cykla ute nu när min cykel äntligen är klar. Om vårvärmen behagar komma tillbaka. Just i detta nu vräker regnet ned. Vårigt? Inte det minsta alls.