Kullaleden en söndag

I bland ramlar jag över små guldkorn av en slump. Kanske får höra om någon intressant plats eller ser något tips i en Facebook eller i en blogg. Kullaleden efter väg 323 mellan Bräcke och Nyhem var ett sådant tips jag såg i en Facebookgrupp tidigare i höstas. En led so skulle vara lätt att vandra och bjuda på vacker vareriande natur och en raststuga på en topp med milsvid utsikt. Jag sparade det där tipset och tänkte ta fram till det till sommaren. Snön hade ju fallit och pudrat naturen vit. Det kändes inte så lockande att gå till skogs då. Men så kom vintern av sig och november blev varmt igen och vi ville ut och laga mat i helgen. Något vi inte gjort på länge. Jag ville också ta med kameran ut fota, något som det inte blivit så mycket av på senare tid.

När vi funderade på var vi skulle bege oss kom jag att tänka på Kullaleden och föreslog den till Hasse. Han läste om den och tyckte att det var värt några mil i bil. Trakterna kring Bräcke i östra Jämtland, bortsett från Forsaleden är nya för oss och inte det första vi tänker på när vi vill ut i skogen. Därför var det lite spännande att få åka till okända trakter. Målet med dagen var främst att få äta lunch utomhus så vi tog med varsin påse torrmat och kokade en stor termos kaffe.

Efter en bra vägbeskrivning och lika bra skogbilsväg sista kilometerna stannade vi vid en stor vändplan vid ledens början. Vi insåg när vi tittade på klockan att vi kanske inte skulle hinna att gå hela rundan eftersom det redan var mitt på dagen. Novemberdagarna är korta här och det skymmer redan vid halv tre. Vi bestämde oss därför för att gå motsols och få en kortare men lite brantare väg upp till toppen av Kulla. Då skulle vi kunna sitta en lång stund på toppen utan att behöva känna oss stressade för att hinna tillbaka innan det blev mörkt.

Vandringen från parkeringen motsols upp på Kulla gick genom fin gles tallskog som sedan övergick till lika fina hällmarker. Till en början var lutningen behaglig men blev sedan ganska brant den sista biten genom skogen innan det planade ut och blev flackare igen. En bra väg att gå nedför sa vi, mindre bra att gå uppför.

Det tog runt en halvtimme i lugnt tempo att ta sig upp till den fina raststugan på toppen. Här uppe var utsikten fantastiskt fin över bergsknallarna och nedanför raststugan bredde sig Gimdalen ut. Vi sa båda att det var otroligt tyst, så där som det är i november innan snön lägger sig. Tystnad som bryts av hundskall eller bilar som utan lövens ljudskydd låter som om de är väldigt nära. Ett naket och ofiltrerat ljud tänkte jag som är så speciellt för senhösten.

Vi värmde vatten till våra torrmatspåsar och drack kaffe i väntan på att de skulle bli klara. Vi satt en lång stund, ända tills kylan kröp in under dunjackan och den svettiga underställströjan efter vandringen upp kylde lite för mycket.

Eftersom vi hade gott om tid tills det skulle mörkna bestämde vi oss för att fortsätta gå motsols och på sätt få hela vandringsrundan. Vi ville få ta del av hela turen och de utlovade fina hällmarkerna, tjärnen och den lilla myren som informationstavlan berättat om. Och så få se den där kaffepannan som man kan fundera över hur den hamnat där den sitter!

Lika stilla som det var uppe på berget var det nere i skogen och tjärnen låg spegelblank. Så spegelblank att det nästan var svårt att avgöra vad som var en spegling och inte. Häftigt när det blir så stilla.

Vi tog tid på oss och fick en fin promenad genom ett varierande landskap. Från stenhällar till mjuka mossiga stigar och så småningom myrmark. När vi tagit oss över spången gick vi sista biten längs en mycket blöt och lerig fyrhjulingsväg som om sommaren kantas av många olika sorters växter om man får tro de skyltar som sitter uppe.

Vi bestämde oss för att göra ett återbesök nästa sommar när fåglarna är som mest aktiva och det grönskar. När dagarna är längre så finns det också mer att upptäcka när man ändå är där, som Kamrisdalen som har en djup bergsskreva och så en ättestupa från förr uppe på berget Kleven!

Hitta hit

Från Östersund tar man E14 till Bräcke och svänger mot väg 323 och skyltat mot Nyhem. Efter några kilometer tar man sedan höger in på en skogsbilsväg. Skylt till Kullaleden sitter vid vägkanten och man svänger in strax före bron över Gimån. Efter cirka 6 km tar man återigen höger vid skylning Kullaleden och följer vägen i två kilometer innan man når en vändplan och är framme vid starten av leden.

Själva turen är runt 4 km och räkna med att det tar ett par timmar i maklig takt. Leden är väl uppmärkt med röda ledkryss och inte alls svår att följa. Det är en parti början på runt en kilometer som är väldigt blöt men efter det blir det både lättgått och torrt.

Ta självklart med fika eller lunch och passa på att njuta av utsikten på toppen!