Lite som att hoppa över sommaren

Det har snöat sedan i söndags. Tunga stora flingor som bäddade in stan i ett tjockt lager tung blötsnö. I dag har värmen återkommit men snöskurarna har avlöst varandra. Det töar men det går långsamt. Ett bakslag av det rejälare slaget eller en enorm starur, ni vet de där som ska komma tre gånger innan våren är här på riktigt.

Jag skrev lite skämtsamt i ett tidigare inlägg att jag kanske skulle se om det gick att åka skidor på ÖSK men tänkte att jag minsann avslutat skidsäsongen. Det hade jag inte gjort. Inte när jag såg fina nydragna skidspår. Så till lunch i går blev det en timmes mycket lugn stakning tillsammans med Hasse. Han skejtade i sugande skejtbädd men med ett brett leende i ansiktet. Det här såg vi inte komma. Inte skidåkning hemma i stan så sent i april.

Det kändes inte som att vintern tagit slut utan vi bara haft nån veckans uppehåll från skidåkningen och att det verkligen inte var april. För snöulliga träd hör inte årstiden till. Det kändes lite bisarrt. Som om vi blivit snuvade på sommaren. Nähä, den kom inte i år alltså? Okej, men så kan det ju vara. Eller som när man drar en nitlott och bara gillar läget. Och helt ärligt hade jag kunnat backa ett par månader och faktiskt varit i början av säsongen. I alla fall just då, för det kändes ljuvligt att glida i fina fasta spår, få använda hela kroppen och se alla vita träd passera. Fundera på hur den här vintern blir och hur fint det är att få åka långpass vintertid på skidor. Känna hur bra jag mår av att få åka skidor.

När det sög lite extra uppför, brände lite av den där lite envisa blåsan som kommer i handflatan varje gång jag stakar och det var för varmt i vindjackan rycktes jag tillbaka till verkligheten. Jag är trots allt färdig med skidåkningen även om helgen som kommer ser ut att kunna bjuda på lite skidor i stugan. Jag vill helst av allt ha torra stigar nu och få de där lyckokänslorna av att trampa upp för att få ett grymt åk utför!