12 km- det tar sig på löpfronten

När Rättvik levererade sommarvärme levererade mina knän löparglädje. Jag har inte sprungit sedan rundan i Storhogna för ett par helger sedan. Hade packat ned lite löparkläder utifall.

Hasse hängde med och vi joggade ut till jarlstugan och tog de där mjuka sköna tallmostigarna och löparspåren där. Första träningen utomhus i kortärmat. Mer av den varan kommer redan i morgon när vi cyklat på spanska vägar.

Det gick inte fort i dag. Det var inte heller meningen. Lugnt och fint och försiktigt. Jag hade ett knäskydd jag sprang med för något år sedan. En foamgrunka som trycker under knäskålen. Det fungerade utmärkt så länge inte skyddet halkade ned. Upp till 9 km hade jag inga känningar alls. De sista 3 km kändes det lite.

Det var inte meningen att det skulle bli så långt som 12 km men benen gick av sig själva idag. Jag är riktigt fräsch i kroppen. Tror helt enkelt att det har varit vilan som gjort gott. Jag får inte slarva med den. Träning bryter ned och vika bygger upp. Jag vet ju så väl att hoppa vilodagar är att sakta gräva sin egen grop hur bra man än känner sig och hur bra det än går.

Nu sitter jag i frisörstolen. Dottern agerar frisör. Hon tar längderna och jag kapar fram en lugg sedan. Kan bli hur som helst. Men vad tusan hår växer ut!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: