• Home
  • /
  • Löpning
  • /
  • 400 meter x 6- ett effektivt sätt att ta kål på sig.

400 meter x 6- ett effektivt sätt att ta kål på sig.

Dagens mest efterlängtade meddelande.

Jag är inte riktigt klok i bland. Eller snarare rätt grön på det här med löpning och vad som är lite väl jobbigt och inte. Jag har ju en plan att hålla i löpningen under vintern för att inte behöva starta från noll i vår. Nu är det snö och skidspår på Storhogna vilket gör fjällöpningen omöjlig, åtminstone tills det blir hårda fasta skoter- och vesselspår.

Min kollega har en bra tanke. Hon kör korta intervallpass på lunchen och springer sedan sina distanspass på helgerna. Korta intervaller på lunchen tycker hon är ett bra sätt att få träning på kort tid och lite roligare att utföra. Jättebra tanke tyckte jag som höll på att dö av tristess när jag sprang en lunchfemma för ett tag sedan. Intervaller gör att hjärnan får något att fokusera på och intervallerna kan utföras nedanför jobbet. Intervaller gör ju som bekant trainerträningen lite roligare hemma i vardagsrummet. Så varför inte?

Därför hade jag planerat in det på lunchen i dag. Hade tagit med mig ice-bugsen till jobbet, laddat klockan men glömt att köpa batteri till pulsbältet, fick inte med mig så mycket förmiddagsfika men tänkte att det går väl bra ändå. Jag hade däremot inte någon plan över vilka intervaller jag skulle köra.

Strax före lunch kom jag på att 400 meters-intervaller kunde vara en bra ide. Lätta att utföra och skulle nog gå rätt snabbt. Pillade in passet i klockan och velade mellan 6 eller 8 stycken. Räknade lite på tiden och kom fram till att åtta stycken intervaller skulle ta lite för lång tid om jag skulle hinna äta efteråt. Vid ganska gott mod joggade jag ned mot Minnesgärde. Kände mig pepp även om benen var lite sega sedan skidåkningen i går.

Vid en lite längre relativt platt grusväg tryckte jag i gång klockan och sprang det första 400-hundringen. Det gick jättebra i 200 meter innan kroppen liksom dog av sig själv. Det var svårt att hålla ett bra teknik över igenfrusna fotspår och knastrig snö. Fick springa sicksack mellan lunchflanerande hundägare och pensionärer med stavar. Kämpade mig igenom de återstående 200 meterna och hängde en stund med händerna på knät. Herrejisses vad långt det kändes och herrejisses vad kort vilominutern var. Tackade mig själv att jag ”bara” skulle göra 6 stycken och inte åtta. Bestämde mig för att inte springa tillbaka som jag först tänkt för att springa samma väg igen utan fortsatte framåt i andra intervallen. Fick lite mer flyt i löpningen men kunde ha gett mycket för att få klockan att ticka ned. Särskilt snabb kände jag mig inte, mer som någon som försökte springa snabbt med kroppen men som stod still. Det är inte heller lätt att hålla högt tempo på underlaget som var i dag. Jag förstod ganska snabbt att den här formen av intervaller var lite overkill för mig i början av min löparkarriär.

På en stig som jag ofta cyklar och som löper längs med stranden bestämde jag mig för att utföra de återstående intervallerna. Folktomt och inte lika spårigt som på grusvägen. Dessutom hade jag något att vila ögonen på. Sjön. 200 meter framåt och allt kändes okej. 201 meter och kroppen ville stanna. Ge mig? Inte en chans. Jag sprang, flåsade, sprang och ville kräkas. Tänkte att ju snabbare jag springer desto snabbare är intervallen över. Lättare sagt än gjort. När det äntligen stod 6/6 intervaller på klockan såg jag ljuset i tunneln och tryckte på lite extra. I 200 meter och stapplade de resterande 200 meterna innan jag fick vila för sista gången. Gick den minuten och joggade sedan sakta tillbaka till jobbet – uppför. Insåg att det är bra mycket lättare att spinna ur benen på en cykel än det är att jogga ned dem efter ett för mig svinjobbigt intervallpass. Jag klappade mig lite extra på axeln när jag kom tillbaka och tassade på stela ben till duschen. Jag genomförde det enligt plan och blev trött.

Det är lättare att köra intervaller på cykeln, där vet jag hur jobbigt 2-3 minuter är och kan förhålla mig till det. När det handlar om löpning har jag ingen aning tills nu då. Det finns massor att förbättra i dagens pass. Som att välja 400 meter som ser likadant ut, kanske välja en lite kortare distans eller helt enkelt lägga intervallerna på tröskelpuls nästa gång. Men känner jag mig själv rätt står jag där nästa onsdag med 400 intryckt i klockan och är pepp.

 

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

10 Comments

  • Anna Jansson

    november 18, 2015 at 21:32

    Jag tycker det är svårt att springa intervaller mest för att jag alltid tror att jag måste springa järnet hela intervallen. Men jag försöker lära mig vad som är lagom fart att springa i varje intervall.
    Min favorit-intervall är 1min springa 1 min gå x10. Gärna på löpband så farten alltid blir lika. TOKJOBBIGT!

    Svara
    • Helena

      november 18, 2015 at 21:56

      Så tänker jag också, och så dör jag efter hälften. Det är jättesvårt, på cykel eller skidor vet jag ju. Vilket bra tips! Ska prova det, brukar köra trainer på det sättet.

      Svara
  • Sara Borg

    november 19, 2015 at 09:40

    Hahaha, bra kämpat! Låter dock som om du valde ett tempo som för dagen (underlag m.m.) hade varit mer lämpat för 200-300 meter. Men man lär sig snabbt vilken fart som funkar till vilken typ av intervall, nästa gång är du mer där. Ett tips kan vara att springa ett litet test som en del av uppvämningen, dvs höj farten i 400 meter på slutet och känn ungefär hur det kändes. Då är det lättare att efter någon minuts vila dra igång den första riktiga löpintervallen och komma mer rätt in i tempo 🙂
    Sara Borg recently posted…DU KAN OCKSÅMy Profile

    Svara
    • Helena Enqvist

      november 19, 2015 at 09:44

      Haha, ja du har rätt, 200-300 meter hade räckt gott och väl! Tror att jag kanske skulle ha haft lite mer vila också mellan intervallerna. Sedan tror jag sådana här intervaller lämpar sig fint på bana typ. Tack för bra tips!

      Svara
  • Sara Borg

    november 19, 2015 at 14:59

    Alltså jag menade inte nödvändigtvis att du skulle ha kortat ner intervallerna (fast det är ju också ett alternativ förstås), utan mer att det tempo du höll verkade vara lämpligt för den distansen, och för fyrahundringar hade du kanske behövt gå ut liiiite lugnare.

    Fast ingen kommer ihåg en fegis, eller hur det nu är man brukar säga 😉 Jag tycker att du var grym som kämpade dig igenom enligt plan! Jag är mycket imponerad.

    Det finns en stor fördel med att springa just fyrahundringar på bana och det är ju att det är lätt att överblicka när intervallen är slut, och därmed också att reglera farten. En annan grej som är kul med bana tycker jag är att studsen på underlaget gör att man känner sig ohyggligt snabb. Ungefär tills det kommer en raket från Trångvikens IF och älgar förbi på bortre långsidan förstås, men det är sådant man får ta 😉
    Sara Borg recently posted…DU KAN OCKSÅMy Profile

    Svara
    • Helena

      november 21, 2015 at 23:24

      aha! Det var så du menade! (här såg jag ju chansen att få springa kortare haha)

      ja precis, det gör det ju lättare kan jag tänka mig. Jag har faktiskt aldrig provat, mer än de där hemska varven man sprang på banan på skoltiden. Ska testas till sommaren! Rakteter från Trångsviken haha, jo ungefär lika jobbigt som de där raketerna i skidspåret, speciellt de där lite äldre med anorak!

      Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: