Jag har kämpat med min fot under sommaren och hösten. Jag har dragits med smärta i hälområdet och upp över vristen och vaden. Jag vet inte vad jag har gjort eller vad som är fel. Det har hjälpt med daglig massage av vaden och vad som verkar vara muskelknutor. Det kan troligen ha med att göra att jag inte riktigt kan sträcka ut mitt knä och har under lång tid på något sätt felbelastat.
Det känns sällan något i foten när jag springer bortsett från när jag är tvungen att lägga mycket tryck på foten. Som att trycka till på en rot. Då spänner det och känns stelt. Men efteråt brukar stelheten komma och dagen efter smärtan. Med massage försvinner det mesta bortsett från en ilande känsla i hälområdet när jag vinklar foten i ett visst läge.
Efter sista gången hos sjukgymnasten kom vi överens om att jag skulle fortsätta att springa och se vad som händer. Korta pass och gärna på asfalt de första gångerna. Jag har gjort så och det har ändå gått ganska bra. Men ganska bra är inte hållbart i längden. För just hållbar vill jag att min löpning ska vara. Har skrivit om det här tidigare.
I går sprang jag nog troligen för sista gången på länge. Jag sa till Hasse att får jag ont efteråt så måste jag nog ge upp tillsvidare. Kanske var vetskapen om att det kunde vara det sista passet som gjorde rundan till ett runnershigh i går. För det gick så bra. Jag hade fart i benen runt rotiga Ändsjön, kunde hålla både fokus och fart på isiga spänger. Lätta fötter, snabba fötter som jag lärt mig att springa med av sjukgymnasten, låg puls i förhållande till hastighet. Till och med asfaltsstrckan upp till Lövsta kändes rolig. Likaså att sprigna den branta Badet DH uppför och sedan ta vägen ned mot Ändsjön och bilen igen.
Efter 40 minuter och 6 km stängde jag av klockan vid bilen och hade sprungit utan smärta men med oron över att foten inte alls skulle vara med dagen efter. Och visst är det så. I dag har jag ont igen. Kan inte riktigt belasta och hade svårt att sätta ned min fot utan smärta när jag var ute och cyklade.
Det är jättetråkigt och jag är jätteledsen men samtidigt är det bara dumt att fortsätta att envisas med att springa. Dumt att trigga fram smärta och kanske förvärra vad det nu är som är fel. Det är roligt att springa men inte värt att göra det med besvär. Så pass klok är jag. Jag kan cykla när jag inte har provocerat foten. Så jag pausar och får helt enkelt lyfta problemen med sjukgymnasten vid nästa besök i december.
2
1 comment