Löpningen en kravlös rörelse

Foto: Hasse som även tagit de andra tre bilderna.

Jag tittade igenom Hasses kamerarulle på telefonen i går kväll. För att se om han tagit någon fin skidbild under julhelgen. Letade ulliga vinterträd och fann i stället den allra första snön som föll. Den som mest var frost på topparna. Den som kom i oktober och som vi tassade försiktigt igenom. Blöta om strumporna men glada. Över att det var säsongsskifte och fjäll i senhöstskrud. Vita och vackra. Vi sprang upp till Jaktstugan på Vemdalsskalet och vidare över Skalsfjället och ned. Genom det vackra passet på de två första bilderna nedan.

Bilderna och den stunden på fjället påminde mig om hur stor lyckan är över att hittat tillbaka till löpningen efter en sommar av strul. Av onda knän och mycket rehab. Av envishet och försiktiga pass. Av bakslag, tårar och missmod. För att sedan kunna springa en fjällmara utan känningar och sedan flera längre pass. Att få regelbundenhet. Det var en lång väg och en erfarenhet rikare. För jag har varit förskonad från skador. Inte belastat för hårt som lett till besvär. Men jag har sedan 2005 kämpat för att kunna springa igen. Det efter en knäskada i en slalompist. Jag har genomfört ett Lidingölopp och två Tjurrus men inte fått flyt i löpningen, inte kunnat springa mer än ett par veckor i sträck.

Jag kommer inte att träna löpning på det sättet som jag tränar skidor och cykel. Löpningen är och kommer att förbli en kravlös form av rörelse. Det var ett målsättning som jag hade hösten 2015 och som jag har levt upp till. Jag skrev ett inlägg då om vad löpningen ger mig och avslutade det inlägget med samma text som jag avslutar det här inlägget med.

Friheten och glädjen, att få uppleva naturen och vara den lilla människan i det stora. Det är äventyr och en väg mot att känna mindre prestation. Jag kommer aldrig att sikta på en bra miltid, springa en asfaltsmara eller sadla om helt till löpare. Jag känner inget behov av det men däremot att rensa huvudet i takt med att fötterna hittar rätt mellan rötter och stenar. Det har tagit några år att komma dit. Det är just det här löpningen ger mig.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: