Löpningen kass men fjället var fint 

I bland är det bara jobbigt och slitigt att röra på sig. Inget flyt, håll, halkigt och det gör ont lite här och där.

Så var det idag. Jag hade längtat efter att få springa leden jag tassade omkring på i höstas. Då tappade jag bort stigen och tog delar av skidspåret hem till stugan. Det hade snöat den dagen. I morse kollade jag kartan och skulle göra ett nytt försök.

 

Här var jag pigg. Foto:Hasse

Fick skjuts upp på Sångbäcken och sprang i väg. Efter ett par hundra meter hade jag velat vända hem. Gud så tungt det kändes. Som om en elefant skulle sprinta. Tänkte att det ger med sig efter en kilometer. Inte då.  

 

Det är så mycket färger nu!

 
 

Det är inte snö, bara massor av vitmossa.

Obanad terräng när leden inte längre finns.

Den där leden försvann även idag, så jag sprang nedre delen av 8 km-spåret. Precis lika fint som på vintern. Kämpade mot håll och hårda vindar precis som på vintern i bland.

Här är favoritbiten vintertid, skön staksträcka.

Nere på asfalten fick jag upp farten och benen. De ville springa snabbt jag försökte hänga med. Konstig känsla det där. Pumpen var väl inte lika hård som benen idag men jag snittade 4.48 på en kilometer av de lite mer än två hem. Terrängskor på asfalt är förövrigt inte så skönt.

8 km stannade klockan på när jag kom till stugan. Mest nöjd över att jag var klar. För det inte var inte särskilt kul idag men fjället var fint! Som alltid häromkring. Nu har jag haft för många skitpass så det borde rimligtvis kännas bättre i morgon? Jag hoppas det. Är lite sugen att cykla…eller springa.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

3 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: