Ett halvår efter korsbandsoperationen kan jag jogga igen. Jag har sprungit asfalt ett par gånger i 25 minuter. Ena gången i lite snabbare tempo och andra gången lite långsammare. I går joggade jag stig för första gången. För första gången joggade jag i över en halvtimme. Det är små små steg framåt för att så småningom kunna springa långt och länge.
Men jag har inte börjat löpträningen med att springa i 25 minuter i sträck. Jag började i stället med något som nästan inte ens kan kallas att jogga. Jag fick ta löpsteg i samma hastighet som jag gick på löpbandet, i intervallform. En minut jogga och en minut gå. Ett par upprepningar upp till 10 minuter i joggtempo. Allt eftersom har tempot höjts på joggminuterna. Från början med en känsla av ett ovant och lite stelt knä till att det plötsligt kändes stabilt och bra. Jag har fått tänka om hur jag springer och fått öka min stegfrekvens för att det ska kännas bra i mitt knä.
Det har varit tålamodsprövande för mig som vill kunna allt på samma gång. Som har lite svårt att ta det lugnt. Jag har fått påminna mig själv om kroppen, knät, alla leder och ligament måste få vänja sig. Framförallt måste mitt knä vänja sig. Oavsett om orken och kondtionen räcker för timmar måste jag ändå ta det försiktigt framåt.
Något jag aldrig gjort förut. Då har jag bestämt mig för att jag ska springa och gjort det oavsett om det känts bra eller inte. Bestämt mig för att klara ett långt lopp för att efteråt få backa och lägga löpningen åt sidan. Nu handlar det om att skapa en hållbar löpning och det får ta tid. Jag har ingen brådska utan jag vill kunna springa i flera år utan att få besvär och backa.
Jag behöver inte tänka på fart, det spelar ingen roll alls vilket tempo jag håller. Vill jag springa fort i bland gör jag det. Andra gånger tassar jag bara. Hur långt jag springer är inte viktigt. Blir det ett par kilometer är det alldeles tillräckligt. Tiden blir viktigare och minuterna kan bli fler allt eftersom.
För mitt mål är att kunna springa fjällstigar igen. I sommar och alla somrar som kommer.
3
