• Home
  • /
  • Löpning
  • /
  • Vemdalen Fjällmaraton- jag är lite knäpp

Vemdalen Fjällmaraton- jag är lite knäpp

Björnrike

När jag rör på mig lever jag. Foto: Hasse.

I går öppnade anmälan till Vemdalen Fjällmaraton 2016.  Jag är redan anmäld. Det är även Hasse, min dotter Cecilia och min pappa. Cecilia kommer att springa den korta sträckan på 11 km. När jag ringde henne i lördags och frågade om hon var alldeles säker på att hon ville springa svarade hon utan att tveka att ”anmäl mig så har jag någit att träna emot!” Sådan dotter sådan mor?
Det blir en familjefest i löparskor den 3 september nästa år. Är du det minsta sugen att få springa i makalöst vacker natur tycker jag du också ska anmäla dig. Titta bara på filmen!

Jag längtar så otroligt mycket efter det här loppet. Mer än Axa Fjällmaraton. Mer än vad jag längtar efter det galet långa mtb-loppet Ragunda 100 miles. Vi pratade om det i lördags Hasse och jag när vi sprang över fjället från Jakstugan. Hur mycket miljön runt vår stuga ger träningsglädje och frihet. Att det känns lite som hemmaplan och fjäll vi kan och är vana vid – sommar som vinter.  Tryggt på ett sätt även om 44 km löpning är så långt utanför min komfortzon det går att komma.

Jag inser att jag är lite knäpp. Kanske tagit mig lite vatten över huvudet inför sommaren som kommer. Från att inte ha sprungit så mycket till att vara anmäld till två fjällmaraton i loppet av en månad. Dessutom cykla ett 16 mil långt mtb-lopp med runt 4300 höjdmeter en vecka innan Vemdalen-maran. Jag kommer även att fortsätta cykla och köra något av långloppet och vill inte avstå de där fina bytävlingarna som förgyller sommarperioden.

För ett år sedan var det otänktbart att springa mer än ett par kilometer även om det skedde i mjukare fjällterräng. Gammal skada som satt stopp men som nu inte är kännbar. Jag har smugit i gång. Långa långsamma pass och hittat ett sätt att springa som fungerar smärtfritt. Det är jag tacksam för varje gång som jag ger mig ut. Samtidigt rädd att få bakslag och inte kunna genomföra två löpartävlingar efter varandra. Men det är samtidigt ingen mening att oroa sig för saker som ännu inte har hänt.

Jag är lite knäpp men tänker att inget är omöjligt. Jag ska inte tävla mig igenom två fjällmaror. Jag ska njuta mig igenom dem och det kommer att få ta den tid det tar helt enkelt. Att få utmana sig på det här sättet är häftigt. Jag har ingen aning om jag kommer att klara det och det är just det som är så häftigt. Att få ha det pirret i magen och verkligen ha något att träna emot. Precis som min dotter sa.

Fjällöpning

Det går fint att bli trött på 11 km som i söndags, undrar hur det känns efter 44 km?

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

11 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: