När man får tälta på sin bakgård

Som liten var det spännande att få tälta i trädgården hemma eller hos någon kompis eller bakgården där man bodde. Ett äventyr och plötsligt var den välkända miljön ett helt nytt område att utforska. Det var också lagom långt hem när mörkerrädslan och prasslandet i tältduken skrämde för mycket.

Nu i vuxen åder tältar jag sällan eller aldrig på min bakgård. I stället har jag en stuga och tältar på andra platser än dem hemmavid. Men på midsommardagen hände det igen. Jag blev barn på nytt och den välkända miljön på Storhognaplatån blev ett helt nytt område att utforska. Och tältet stod även det på lagom avstånd från stugan med bil om det skulle behövas.

Det var Sandras förslag att under midsommarhelgen även göra en tältnatt på Storhogna. Roligt tänkte jag och funderade på vart det skulle vara allra bäst att slå upp tältet. Platån är stenig och består även till stor del av myr. Vatten finns det inget av på nära håll. Men för en natt behöver man inte mycket vätska om man äter kvällsmat hemma på stugbron och bara tar med frukost. Det var det vi gjorde. Middag i Lillkvista och sedan en ny sovplats för natten.

På kanten av själva Storhgonafjället mot Prostgravsleden slog vi upp våra tält i sällskap med enormt mycket knott och mygg. Tanken var att fota fågel under kvällen. På torsdagen hade vi sett både ljungpipare och en kråkfamilj uppe på platån. Det bådade gott för att få fota. Men kanske var det värmen som gjorde att fåglarna inte var så aktiva. Några Ängspiplärkor flög i närheten av oss när vi tog en promenad upp mot toppen. Jag tänkte att just den här sidan av fjället har jag inte varit uppe på någon gång. Framsidan flera gånger men inte sett hur det såg ut från baksidan. Det finns alltid något nytt upptäcka. Som att det där ledkrysset vi brukar passera vintertid när vi cyklar fatbike om vintern faktiskt sitter mot ett träd var otroligt vackert i kvällssolen. Eller hur vacker fond Varggransfjället blir mot skogsdungen innan det bär utför mot Fallmoran.

När jag nådde toppen av Storhognafjället såg jag två horn sticka upp stenröset. Där i kvällsljuset låg en av de renar som håller till i området. När han reste sig upp hann jag få upp kameran och fångade ett fint ögonblick där kvällssolen gjorde pälsen vackert varm i färgerna. Kvällssolen gjorde även landskapet mot Storkvällshögen fint rosa. Kvällssolen som inte riktigt går ned helt och hållet.

Trots enorma mängder mygg och knott ville jag inte riktigt gå in i tältet ännu. Det var för vackert för att dra igen en tältduk och sova. Ville fånga de där sista stunderna av kvällssolen på årets näst ljusaste dag. Men när knotten blev för jobbiga hade jag inget val. Somnade sedan till fåglar och mygg uppe på Storhognaplatån som jag tältat på förr. På vuxenlivets bakgård och så glad att Sandra kom med iden.

Jag lovade mig själv i början av maj att vara ute så mycket som möjligt den här sommaren. Ute i skogen och på fjället och verkligen följa med i årstidsväxlingar. Att försöka hitta små näräventyr i min vardagliga miljö. Nu i slutet av juni summerar jag nästan två månader av mer utevistelse än på många år och lite mindre hemmablindhet. Det är häftigt och du, varför inte tälta på din egen bakgård? Trädgård, skogen, fjället eller stranden, oavsett är det spännande att upptäcka nya saker i en miljö man är van vid!

5

3 Comments

  1. the article that I just read is very interactive and I got a lot of knowledge from here. are you really a writer? I was amazed by your writing, very easy and I was able to understand.. Tack för att du delar en så bra artikel

  2. […] Förra året bröt vi av våra vanliga midsommartraditioner och åkte till fjälls med ett par vänner. Bytte sill och potatis mot mat över gasköket och kaffe ur kåsa. Midsommarkrans mot keps. Vi fick dessutom två vansinnigt varma dagar som man sällan får runt midsommar. Det blev fina dagar. En att på Sonfjället och en natt på Storhognaplatån. […]

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: