• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • 13 dagar kvar till Nattvasan – distanspass och nuläget

13 dagar kvar till Nattvasan – distanspass och nuläget

Snö en fin kontrast mot Östersunds ishalka och vårväder. 

Det är bara 13 dagar kvar till start av Nattvasan. Jag har inte skrivit så mycket om träningen inför. Inte så många rena hej-jag-har-tränat-inlägg. Det beror helt och hållet på att jag inte har tränat så mycket som jag skulle vilja och än mindre skidor. Träningsveckan som gick går även den till handlingen för träning som inte fungerar så bra som jag vill. Veckan innan snittade jag strax över 10 timmar vilket är det normala vintertid.

Det sista av skidträningen på skateskidorna inför loppet görs nu och under veckan och helgen som kommer. Sedan handlar det om att underhålla formen med lätta träningspass och värdefull vila. Å andra sidan är det ingen mening att stressa upp sig. Jag kan åka skidor, vi ska inte vinna utan bara njuta av 9o km pannlampeåkning och det är oceaner av tid till Nordenskiöldsloppet. Med andra ord hinner jag åka klassiskt så det står mig upp i öronen efter att Nattvasan är avklarad.

Som förra året är det de lite längre distanspassen som lyst med sin frånvaro. Det har varit pass runt 2 mil vilket i tid sett är runt 1.30 i tid. Förra helgen åkte vi nästan 32 km skate. Sedan blev jag jättetrött och hängig under veckan. Körde ett tungt styrkepass och vilade sedan.

I går var jag riktigt less på allt. Irriterad, hängig och en riktig häxa. Hade velat ligga i sängen hela sängen och inte ägnat en minut åt något annat än självömkan. Hursom och efter mycket om och men kom vi stugan sen ti går kväll. Bytte ett slaskigt Östersund mot vintern i Storhogna. Med snorig näsa deklarerade jag att någon skidåkning skulle det inte bli för min del.

Nu blev det så ändå. Redan efter 200 meter var jag slut och irriterad. Över att jag inte kan få vara pigg. När vi nådde Vemdalsskalet funderade jag på om jag överhuvudtaget skulle orka tillbaka till bilen och Storhogna. Jag hade lånat Hasses lite längre och lättare stavar. För att testa och jämföra med mina i rätt längd men som väger bly och saknar allt vad känsla, pendel och styvhet heter.

De 2.5 cm som det skiljer i längd kändes mer än jag kunde tro. Så länge som jag hade fart och kunde åka på fyrans växel kändes det helt okej. Men när jag växlade ned till trean och tvåan kunde jag inte få med kraften åt rätt håll och axlarna fick jobba lite för mycket. Det gjorde allt så mycket jobbigare. Vi justerade kontrollremmen och kunde ”kapa” ett par millimeter i längd.

Hårda fina spår och skejtbädd utan is. Lycka när vintern inte är vad den är. 

Tillbaka på Storhogna bytte jag till mina egna stavar och fick äntligen flyt i åkningen. Så pass att det kändes som jag var riktigt stark och kunde åka hur länge som helst. Vilket jag nästan gjorde. Hasse som var trött lämnade mig på toppen av Katrinaspåret för att hämta bilen medan jag tog fyra extra varv innan jag skejtade ned till husvagnspakeringen.

De sista 6 kilometerna fick jag slita lite över distanspuls. Jag hade inte ätit särskilt mycket till frukost och hade inget att med mig att fylla på med. Men jag ville gärna få kilometrarna att ticka över 4 mil så jag bet i hop.

Jag kunde klappa mig lite axeln när jag stängde av klockan. Med stopp inräknat där klockan tickat på fick jag i hop 2 timmar och 50 minuter. Ren åktid hamnade på 2.40 vilket gav en bra medelhastighet på 15 km/h. I en fart jag kunde ha hållit i fyra mil till om jag sett till att äta ordentligt före och fyllt på med energi.

Efter nästan 3 timmar ute blev humöret lite bättre. Självömkan lämnade jag någonstans i spåret. 

Omsätter jag dagens distanspass till Nattvasans 90 km skulle tiden hamna på 6 timmar. Eftersom Vasaloppsspåret inte kommer i närheten av den kupering vi har här och under dagens pass kommer tiden inte att vara en utopi. Även om jag räknar med korta depåstopp. Men det förutsätter att föret blir bra och vi båda är pigga på start.

Jag har 38 skatemil i benen, det är ändå 18 mil mer än i fjol. Hur otroligt det än är så har jag fler skidmil totalt i dag jämnfört med förra säsongen. Nästan 58. Hur det har gått till med snöbrist och skidåkning på helger är en gåta.

Vi avslutade skiddagen med att tömma Lingers Cafe på macka och wienersemla. En tallrik gröt lockade inte någon av oss. Vi glömde nämligen den lilla detaljen att köpa något att laga till lunch när vi åkte ned i går.  Jag tänkte att semlan kommer att sitta som en smäck i kroppens reserver inför stakpasset jag tänker ta mig an i morgon. På skejtskidor ska jag ta mig hela Katrina-spåret runt. Det gick i fjol och det ska gå i morgon.

Du, så här nära inpå Nattvasa och Vasalopp får du inte missa mina två inlägg om de loppen. Här om utrustning inför Nattvasan och här allt du behöver veta för att ta dig de är 9 milen mellan Sälen och Mora!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: