• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • 28 dagar kvar – är det verkligen klokt det här?
klokt

28 dagar kvar – är det verkligen klokt det här?

Det nyospårade Högfjällsspåret. Det var i alla fall fint.

Alltså helt ärligt – varför ska jag åka ett 22 mil långt skidlopp i april? Om bara 28 dagar. Hur tänkte jag egentligen? Eller är det bara en släng av irritation efter dagens skitpass? För det gick inte så bra i dag. Jag sa något i början av veckan att jag tänkte staka 4 timmar i Vargenspåret. I efterhand är jag jäkligt glad att jag inte följde den planen. Då hade jag troligtvis slängt skidorna i diket på vägen hem.

Först och främst glömde jag hela vallaboxen hemma i stan i fredags. Det enda som fanns i stugan var en burk blåextra och en VR45.  Om det hade varit minusgrader och vinterföre hade det inte varit något problem på vallafronten. Erika lånade ut en tub swix universal i går så att jag i alla fall skulle slippa staka runt på blanka skidor i dag. Utan den tuben hade jag inte kommit långt i dag.

Efter att vi kollat med sportshopen om status på Högfjällsspåret och fått höra att det höll på att dras åkte vi upp. Distanspass där skulle vara perfekt. Vackra vyer och skapligt lättkört. Det var det inte. Varken nydraget eller lättkört. Ifrysningar i klistret redan i första backen. Hasse vände hem och jag tjurade på en kilometer, tog en bild och vände tillbaka. Inget fäste i bland, ifrysning i bland och inget glid.

Åkte upp i åttan på Katrina och fick fina spår, fäste och till och med lite glid. I åtta kilometer sedan kom dagsmejan i gång på riktigt. När det är så varmt att det att går att åka i enbart underställströja när det är mulet den 13 mars är det varmt. Det är även på tok för varmt för lila glid under skidorna också. Och när det förebyggande plåstrandet av hälen inte hjälpte och skavsåret blommade upp var det inte så roligt längre. (jag fick ju ett tips om att silvertejpa skon invändigt, hade varit super om jag inte glömt att göra det)

Misär. Pannbensbyggande. Karaktärsskapande. Förnedrande när jag låg som en säl i spåret efter ett hugg av snö i klistret. Eufori när jag med bergfäste i form av ifrysningar likt stighudar sprang uppför den brantaste backen innan Solliften…innan jag åter låg som en säl i spåret. 

Jag tror aldrig att jag haft så dåligt glid som i dag. På riktigt. När man stakar sig utför de långa branta utförslöporna på anslutningen är det något fel. Jag har inte heller haft så kass teknik på länge. Inte heller tänkt att ringa efter skjuts så många gånger.

Det enda postivita med dagens tur var att jag faktiskt åkte hela vägen ned till Vemdalsskalet som planen var och att jag inte på Helena-vis slängde stavarna i snön när det sög som mest under skidorna. (Även om det var lockande när jag nästan stod still när jag stakade).

Åter till rubriken och att tiden rinner i väg och att jag funderar på om det är så klokt. Det är lite oroväckande att det töar så snabbt. För fortsätter det blir det svårt att bedriva sista skidträningen utomhus även om jag ska hem och valla varmare glid under skidorna. Att ägna timmar åt stakning i SkiErg känns inte så lockande. Just i dag kändes mina 2.20 timmar på skidorna som en evighetslång pina av tritess och irritation. Jag kan åka skidor, jag är inte den långsammaste i spåret men att ta mig genom 22 mil känns just nu en omöjlighet. Inte bara orkesmässigt utan mer om hur  man vallar för vårföre med kall morgon, varm dag och sedan kall kväll och natt innan målgång?
Det är just nu mitt största bekymmer bortsett från skavsår, att hålla på i ett dygn, inte gå sönder i kroppen och tusen andra tankar.

Surselfie. Jag har fått lite färg föressten. Snart en sån där käck skidglasögonbränna.

Förlåt för en gnällblogg men alla pass är inte roliga och det är inte alltid så kul att åka skidor. Det känns säkert bättre i morgon. Nu ska vi ta med en termos kaffe och bege oss upp till Samevistet. Jag tar fatbiken och Hasse skateskidor. Sista turen på cykeln innan den åter lämnas till Egons.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

14 Comments

  • Tove

    mars 13, 2016 at 17:57

    Varför du ska åka 22 mil långt skidlopp i april? För att du kan. För att du vill. För att du är så stark att du fixar det. För att du gillar utmaningen. För att det kommer bli något att minnas, som ingen annan av oss kommer fatta! Bland annat. Idag har du tränat pannben, att resa dig upp efter att du ramlat och sist men inte minst – inte slängt stavarna! Detta fixar du. Hoppas kaffet smakade.

    Svara
    • Helena

      mars 14, 2016 at 09:03

      Okej då 😉 I dag känner jag att jag faktiskt gjorde något bra i går. 22 mil till frukost? eh….njae..;-) haha.

      Svara
    • Helena

      mars 14, 2016 at 09:04

      Du har helt Sara, det är just det att ska vara svårt och utmanande och konstigt vore väl om det bara gick på räls! Tack för din kommentar, den tar jag med mig.

      Svara
    • Helena

      mars 14, 2016 at 09:05

      Visst är det så, bara lite svårt att tänka så i stunden 😉 Gör det! jag ska, redan i kväll innan jag glömmer bort det igen!

      Svara
  • Anna Jansson

    mars 14, 2016 at 22:35

    Jag tänker att mål ibland är skräckinjagande. Tro inte att mina Frankrike-äventyr har varit enkla, jag har gråtit och svurit men också växt flera meter av utmaningen. Som någon sa så är det efteråt det är värt det. Och alla mål och lopp måste inte gå hela vägen, resan är det viktigaste när man tar såhär stora kliv i livet. KRAM till dig och jag vet att du är den starkaste och med tjockast pannben som jag känner. Du om någon fixar det här!!

    (tänk dessutom vilken underbart lång rapport du får blogga om sen efteråt 😉 )
    Anna Jansson recently posted…Euro MTB öppnar banorna för alla!My Profile

    Svara
    • Helena

      mars 15, 2016 at 08:15

      Tack för den här kommentaren Anna!! Den stärkte mig mycket, resan är det viktigaste och bara det att jag faktiskt vågar och kommer att stå på start är stort nog för mig!
      Jo den lär bli den längsta i min bloggkarriär;-)

      Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: