7 dagar kvar – 22 mil blir 18

IMG_0476-0

18 mil i stället för 22 mil

Min spontana reaktion i går var först att det var ett aprilskämt sedan bara 18 mil? Hur knäpp har jag blivit? Nu var det inte ett aprilskämt och mer info kom upp på hemsidan. Vädret rår ingen på och tur är att loppet inte behöver ställas in. 18 mil är fortfarande galet långt. De här milen kommer också att bjuda på dubbelt så många höjdmeter än de ursprungliga 22 milen. Det i som tur gör att det kommer att bli lika tufft om inte ännu tuffare. Marginellt mer kuperad banprofil i går blev i dag mer än dubbelt så kuperad.

Nu är ju runt 700-800 höjdmeter på 18 mil egentligen inte så mycket. Inga monsterbackar direkt. Vasaloppet på sina 9 mil har runt 900 höjdmeter om jag får tro min Garminklocka sedan sist jag åkte. Vasaloppet är ju en rätt platt historia. Men från att vara inställd på att kunna staka stora delar av de från början 22 milen och kunna staka stora delar av dem till att få mer kupering kändes lite läskigt. Får man tro arrangörerna kommer loppet att bli lika tufft ändå. (och jag får äta upp jag sturskt sagt att det hade varit bättre med lite mer kupering för att få vila lite utför).

En annan sak som gör det hela ännu mer nervöst är att det blir ännu mer viktigt att få till fästvallningen. Jag kollade vädret över en dag. 9 minus under natten som sedan steg upp till någon plusgrad på dagen för att sedan sjunka mot minus igen under natten. Det är klurigt och det kommer att behövas några omvallningar under loppet. Innan omdragningen hade det gått att ”fuska” lite med vallningen, lite mindre fäste skulle funka eftersom jag är stakstark. Ångrar lite att jag inte hoppade på att köpa vallningsservice även om det finns möjlighet att själv valla i varje depå. Men det lär nog lösa sig på något sätt och jag kommer säkert på något bra i vallaväg. Om inte annat är jag en hejare på att valla för olika förhållanden när jag går i mål sedan.

En tredje sak är att min tänkta plan över depåerna som delmål och klädbytesplaneringen faller lite och måste organiseras om. Tiden ute kommer troligtvis bli lika lång oavsett om det är 22 eller 18. Precis som med vallningen löser sig det där med, eller hur?

18 mil

Skejtbädd på våren kan vara magisk.

90 snömil och 77 timmar 44 minuter skidor och SkiErg

Vinterns facit över skidträningen.  Nästan 5 timmar har jag spenderat i SkiErgen i vinter. Inte så mycket egentligen men det är ett par intervaller som har varit värdefulla. 55 mil av snömilen är faktiskt på de klassiska skidorna. Det är jag jätte nöjd med. De flesta av milen har jag stakat mig igenom.

Dagens sista ”riktiga” skidpass slutade på 29 km skate från Storhogna till Vemdalen och tillbaka till bilen på topparkeringen vid Katrina. Förra helgen trodde vi att vi snurrade runt i skidsystemet för sista gången. Det milda vädret hade tagit hårt på snön. Nu blev det snöpåfyllning i veckan och de kalla nätterna gjorde att spåren har hållit i hop fint. När vi gav oss i väg vid halv nio-tiden var spåren nydragna och skejtbädden hård och fin. Vi hade inte tänkt att åka så långt som nästan 3 mil men det gick lätt och fort och var inte särskilt ansträngande. Skalet bjöd nog på den finaste skejtbädden medan anslutningen var lite väl isig.

I morgon blir det en skejttur till Jakstugan. Dottern är här och våfflor lockar. Det skidpasset lär generera några kilometer och timmar till träningsdagboken men som rent träningspass räknar jag det inte till.

18 mil

”se lite glad ut” jag såg mest stel ut.

7 dagar kvar, är jag redo och kommer jag klara det?

Ja jag kommer att klara det. Det kommer med all säkerhet att ta lång tid, det kommer att göra ont och vara jättetråkigt emellanåt. Jag har en målbild och det är att få åka under målportalen i Jokkmokk med händerna ovan huvudet. Jag kommer att ta depå för depå som delmål. En taktik som jag så ofta förespråkar när jag får frågor om hur man klarar ett längre mål. Jag har full service av Hasse under hela rundan. En axel att gråta mot när det är skitjobbigt och någon som peppar och någon som lyssnar på alla häftiga stunder jag precis har tagit mig igenom, för de kommer de med.  Jag har beställt en cola zero i Kvikkjokk och en i mål. Han kommer att ta med det som jag äta under loppet bortsett från det som finns i depåerna. Utan hans stöd kommer jag inte att klara det.

Jag är redo. Så pass som jag kan vara. Det är 7 dagar kvar, bara en enda vecka. På något sätt är det lite overkligt att jag ska stå där på start. Tiden har gått lite för fort sedan jag vann startplatsen och fick strukturera upp skidträningen lite mer än jag tänkt.

Vi säger att det går bra va? Att jag lyckas pricka en bra vallning, att solen kommer att skina hela dagen och jag har superstark den 11 april. Att det blir ett glädjetjut i mål och ett minne för livet. För det kommer det att bli oavsett hur loppet går.

 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: