• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Point of no return – anmäld till Nordenskiöldsloppet

Point of no return – anmäld till Nordenskiöldsloppet

Från fjolårets start i Purkijaur. Om två månader står vi på start Hasse och jag.

I söndags gjorde vi det. Anmälde oss till världens längsta skidlopp. Vi har dragit lite på det. Att vi skulle åka bestämde vi oss för redan några veckor efter att jag gick i mål i fjol. Men det har tagit tid att gå från tanke till handling. Dels för att det är ett allt annat än ett billigt äventyr vi ska ut på. I fjol hade jag sådan tur att jag vann en startplats. Sedna har vi kunnat ha is i magen med anmälan eftersom loppet inte blir fulltecknat så fort. Fullt förståeligt med tanke på hur långt det är. Vi har hunnit spara i hop till startavgiften. Bara det är egentligen rätt galet. Att spara för att åka så långt.

Jag har också hunnit ångra mig ett par gånger på vägen. Eller börjat tvivla på att jag ska klara det. Bara för någon vecka sedan tänkte jag lite försiktigt föreslå att vi skulle hoppa över det. Med tanke på den bristfälliga klassiska skidträningen och för att det varit så dåligt med snö. När argumentet om bristfällig skidträning inte riktigt höll efter en snabb jämförelse med träningstid och mil från förra året hade jag inget mer att skylla på.

För jag vill åka. Jag längtar tillbaka till starten, till de ändlösa sjöarna och skogarna. Att få se Sarek i fonden efter en lite längre uppförsbacke. Längtar efter att få känna hur kroppen fortsätter att prestera trots att den är så trött att det egentligen inte skulle gå att ta ett stavtag till. Målgången efter alla timmar i samma rörelsemönster. Det är något speciellt.

Lika speciellt att det faktiskt blir 22 mil det här året (Än så länge ska tilläggas eftersom vårvintrar är nyckfulla även i Jokkmokk). 22 mil som det ursprungligen var i fjol men fick kortas ned till 20 mi. För jag har inte åkt 22 mil någon gång. Det jag inte har gjort det lockar alltid. Det sätter i gång något hos mig. Jag tänker också att om jag klarat 200 kilometer på skidor klarar jag att ta mig 20 kilometer till. Att jag dessutom kommer att få dela tävling med Hasse, veta att han är på banan och känna glädje när han passerar målet. Det kommer att göra det ännu mer speciellt.

Så lite fattigare har jag en startplats. Det gick att få fram en bra skidform på enbart 50 dagars strukturerad träning i fjol. Nu har jag tränat lite mer specifikt för det här. Vet ungefär vad jag har att vänta mig och kommer att få bli så trött att jag inte kan sätta upp mitt eget hår!

Vill du läsa om min racereport från loppet i fjol finns den här. 

Vill du läsa mer om loppet eller funderar på att anmäla dig så finns all info här!

Åker man långa lopp ska man såklart fika. Varför inte i ett dike medan eliten passerar med munnen full av ostfralla? 

 

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: