Att vara nybörjare…

är i bland det roligaste man kan vara. Förutsatt att man tillåter sig vara det. Jag brukar i bland bli irriterad på mig själv när jag inte ”är bättre än vad jag är”. När jag skulle göra klassikern fick jag lära mig att åka skidor. Visst hade jag hasat mig fram på skolgympan. På vallningsfria lagg utan glid. Alla åkte i från mig. Jag var tvungen, som alla elever i sexan, att åka lilla Åsarnaspelen. Där dog mitt intresse för skidor när jag kom så sist det var möjligt med mina gamla dåliga skidor. Resten av sexorna var liksom uppväxta i längdspåren.

Som 30 åring var upplevelsen densamma till en början. Jag svor mig igenom ett antal mil den vintern. Men jag gav inte upp och började gilla skidåkningen allt mer.

Nu som snart 35-åring lär jag mig åka skejt. Utan det minsta känsla av att känna att jag ”borde vara bättre än så här” Jag har ett sådant härligt pirr i magen varje gång jag tar på mig skidorna. Kan skratta lite åt mina misstag och känner en stor stolthet när jag får till tekniken. För en av tjusningarna att börja med något nytt är att framstegen är stora i början. Det ger självförtroendekickar. Förra helgen klarade jag ”treans växel”. I söndags åkte jag det längsta passet på distanspuls. Strax över 2 mil utan att bli trasig i överkroppen. Det är inte så svårt att lära sig att ta sig fram säger dem som kan men lång tid att bemästra tekniken.

Så prova något du med. Vad som helst som du inte har gjort tidigt. Ge dig tusan på att lära dig det och gör det med barnslig glädje! För jag är säker på att vi aldrig blir för gamla för att lära oss nya saker.

0

5 Comments

  1. Superkul med skidor ju! Jag har åkt väldigt lite senaste två vintrarna på grund av att mina luftrör trasslat, men i år hoppas jag kunna ändra på det. Har varit ute med nya skateskidor ett par gånger och oj vilken skillnad mot mina gamla – vilket glid! Nu övar jag också på treans växel och inser att min balans inte är vad den borde vara. Men precis som du säger, det är ganska charmigt att lära sig något nytt. Man blir ohyggligt glad när man får till en sträcka med hyggligt flow!

  2. Att vara ny och känna att det går bättre och bättre är en härlig känsla, jag har samma känsla i bassängen gällande crawl. Egentligen borde man ju mer och mer undersöka vart man står då och då. Lite som att springa samma runda på tid, fast kanske cykla när det gäller oss. Jag tror ju att vi blir bättre och bättre på det också, hela tiden! Men vi kanske inte märker det lika tydligt som nybörjarkänslan?

  3. Treans växel är svår! 🙂
    Har ni varit nere i storhogna senaste tiden? Är det bra hela varvet runt, eller bara på toppen?

    • Den är jättesvår, i bland går det jättebra och vissa gånger missar jag helt tajmingen.
      Hela varvet runt är jättefint! I helgen var det hårda fina spår och bra skejtbädd. Det går att åka anslutningsspåret ned till vemdalsskalet men det sticker upp lite ris utefter den. Spåret på skalet är spårat det med i skapligt skick. Bäst på Storhogna just nu.

  4. Älsk på att vara nybörjare, bra inlägg! Jag är nybörjare på dirthoj – och ååååh, pirret och den barnsliga förtjusningen när man plockar ut den – världsklass. I vår ska jag vara nybörjare på crawl och jag längtar efter att det ska komma snö så jag kan fortsätta vara nybörjare på utförsåkning och längdskidor!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: