• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Den där rosaskimrande skiddrömmen

Den där rosaskimrande skiddrömmen

Vi trodde inte att det skulle bli så kallt den här veckan. Det har ju legat runt ett par minusgrader. Därför ligger min varma skidväst hemma i Östersund. Där hemma ligger också min airtrim. Vi trodde inte heller att det skulle vara några problem att åka ett långpass i dag. 15 minus, ingen match. Vi har gjort långa pass i värre kyla förut. I går när vi rekade spåren på skalet låg tempen runt 9 minus och rätt behagligt. Exalterade över att det fanns spår att åka i och min kropp var av det starka slaget var vi båda pepp på minst två timmar utomhus i dag. Helst lite längre.

Så fel det blev i dag. Så som jag saknade min väst och airtrim. De båda hade gjort dagens tur mindre smärtsam. Två timmar blev det inte. När tanken är att åka långsamt i distanstempo jobbas inte värmen upp i kroppen på samma sätt. Det var helt enkelt ruskigt kalla 15 minusgrader idag och i utförslöporna tappade mina händer känsel och kinderna liksom stramade. Hade trots allt klätt mig efter konstens alla regler.

Vi kämpade på. Tog 7:5 :ans övre del ett par varv innan vi huttrande fick se oss besegrade. Det gick inte längre. Jag försökte förtvivlat staka upp lite värme i händerna med följden att fötterna blev kalla. Diagonalde för att låta fötterna jobba och blev ännu kallare om händerna. Ungefär så stel som jag kände mig såg jag med all säkerhet ut också. Det är inte det lättaste att åka stort och fint när kroppsdelarna är stelfrusna. Nu 3 timmar senare börjar mina fötter tina upp.

Men det blev trots allt 15.5 km och 1 timme och 39 minuter in på kontot. Vi lyckades dock fint med att åka långsamt i dag. Alltid något. Dessutom så tittade solen fram en liten stund. Första gången sedan före jul här. Eftersom det blir så trist utan mycket snö och mycket sol får ni dagens två bilder i svartvitt.

Jag ser glad ut, i verkligenheten frös jag rumpan av mig.

Vi träffade en kvinna som följer oss på Instagram dag, Carina. Hon stannade och frågade om det inte var Helena och cykelsmurf. Så säger de flesta och Hasse funderar starkt på att byta namn på insta 😉

Jag skrattade lite för mig själv när jag kom hem. Skrattade åt den här känslan av att frysa efter ett skidpass, krypa upp i soffan och värma sig med en kopp kaffe medan brasan sprakar längtar jag efter innan skidsäsongen kommer. En längtan med lite rosaskimmer över sig. Så härligt. Jo tjena. Det är jobbigt att slita av sig blöta kläder, varmvattnet är på 28 liter hos oss, 5 minuter dusch allstå, kaffet tar lång tid att koka, fikat räcker sällan och elden tar sig inte. Verkligen något att längta efter. Verkligen. 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: