• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Den här skidvintern den har varit fin

Den här skidvintern den har varit fin

Det är dags att säga hejdå till en fin skidvinter. Den blev inte riktigt lika stark som jag trodde där i början av november. När jag var full av självförtroende inför Nattvasan och ambitionerna var höga. Men att vara stark är inte alltid så självklart och skidåkningen är mer än tunga intervaller och milslånga distanspass. Den är lika mycket upplevelser och något som skänker ro i själen. Där tankarna får vandra fritt till ljudet av skidorna mot snön. I bland i smärtsamt vackra förhållanden och i bland i tung nysnö och blåst och i början av säsongen i isiga och tunna spår.

Den allra första turen för säsongen. I november.

För det började med ett tunt snötäcke och is och en rädsla för att de senaste vintranas ostadiga väder skulle upprepas. Vi visste inte då att den här vintern skulle bli så snörik att det blev få pass med hårda perfekta förhållanden i skejtbädden. Just på grund av att det snöade så otroligt mycket hela vintern.

På toppen av anslutninsgspåret med Sonfjället i fonden.

Det var en julledighet av snöulliga träd och distanspass. Av kyla och då en känsla av stark kropp. Det var som att skida i ett vykort nästan varje dag. Vi sa flera gånger att det var helt otroligt hur mycket snö det kommit och att det faktiskt inte kunde komma mer.

Hasse, han som alltid är med.

Det gjorde det. Mer för varje dag och i början av januari skidade vi i den där vackert monokrona världen som blir när dimman ligger tät på toppen av katrina. Vi la mil efter mil bakom oss och jag kände mig seg och osäker på om jag skulle klara en nattvasa. Men jag njöt varje sekund. Njöt av snön och att få röra på hela kroppen. Finslipa tekniken och bara åka runt bland snöulliga träd.

Det var en skidvinter av oerhört kalla fingrar och kropp. En vinter när jag låg i soffan i stugan efter varje pass med flera filtar och vårt extra element påslaget. Som om kroppen inte tålde kyla under 10 minus längre. För kallt var det nästan varje helg. Kallt och kärvt och vi sa att sådana förhållanden ändå ger starka kroppar och pannben. Peppade varandra med att vi nog skulle få njuta av bättre glid på Nattvasan.

Även våra hemmaspår i Östersund bjöd på skidmagi

Det var också en skidvinter när vi bytte spåren runt stuga i Storhogna mot pass hemmavid och en helg i Idre. Fick lite nytändning och variation. När jag en helg skrapade i hop många mil och sedan blev dunderförkyld. Det som aldrig riktigt gav med sig förens nu trots att jag efter en helg i Tänndalen några veckor innan Nattvasan trodde att det vänt.

Idre fjäll, ett skidparadis. Dit vill jag igen.

Efter många timmar och mil stod vi sedan på start på Nattvasan. Vinterns stora mål och jag visste nästan från start att det inte skulle gå. Det var var alldeles för kallt för mig och jag var inte riktigt frisk och det slutade med att vi bröt.

Det som jag saknade lite och som vi inte gjorde så mycket var att skejta på fjället. Bara några få gånger kom vi bort från spårsystemet. Men fjällskejten kan vi göra nästa år. För hursom var det en otroligt fin skidvinter. Eller en vinter över hvuudtaget. Som ett vykort från november fram tills nu och många veckor till.

Snart lägger jag skyddsparaffin på mina skidor och byter till vårsäsong. Till cykling och en längtan efter stigar. Sedan någon gång framåt hösten kommer att jag att titta på den här säsongens bilder och längta till kyla, snö och vita träd. Till att få glida fram i spåret runt Katrina. Till dimman på toppen, till den bleka decembersolen och sedan vårvinterns ljusa eftermiddagar.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Sara Borg

    april 5, 2018 at 07:09

    Själv håller jag tummarna för att skidvintern håller i sig ett tag till. Det går så bra att åka längd med magen, lite mer upprätt teknik bara, och det känns så bra i kroppen. Cyklingen tycker jag tyvärr inte alls känns lika bra. Därför passar jag på att åka nästan varje dag efter jobbet nu så länge det varar 🙂
    Sara Borg recently posted…Det känns så skönt i kroppenMy Profile

    Svara
  • Malin

    april 5, 2018 at 19:56

    Så fint! Jag avslutade min skidsäsong här nere i går tror jag. Skate i 7 plus. En fin säsong här med, även om den inte varit riktigt lika lång och magisk. Nu går jag och klurar på vad jag ska göra utan skidorna framöver, eftersom jag blivit ännu mer fäst vid dem.

    Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: