• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Distanspass bland ulliga granar – äntligen

Distanspass bland ulliga granar – äntligen

IMG_8501

Hasse i fjärran.

God kväll. Vi sitter med varsitt glas vin, liten brasa och radiosporten på P4. Båda två trötta efter en dag ute. Så där skönt trött som man blir efter distanspass.

I dag var det betydligt mildare än på mycket länge. 10 minusgrader när vi parkerade bilen vid husvagnsparkeringen på Storhogna. Anslutningspåret ned till Vemdalen har äntligen spårats och vår plan var att ta det för att få i hop någon mil. Det bjöds på räls och lite solsken. Blåextra under skidorna. Sådana här dagar är det svårt att valla fel. Björntassegrepp som jag säger när det känns som skidorna greppar i snön uppför. Det behövdes i dag för jag var trött. I armarna, i benen och framförallt i ryggen. Redan efter 4 kilometer högg det som knivar när jag stakade med frånskjut. Att resa sig upp från fartställning var som ett miniryggskott varje gång. Jag hoppas innerligt att det bara är träningsvärk från i torsdags.

IMG_8505

En telefon fångar inte det ögat ser. Här strax efter stigningen upp för slalombacken från Storhogna och mot Vemdalen. Så brutalt vackert i motljuset.

Vi tog milen på skalet med en liten paus för energipåfyllning och åkte sedan tillbaka till Storhogna. Det var så otroligt fint att vi inte ville åka hem riktigt utan tog 8:an där när vi ändå var i farten. 3 mil skulle klockan stanna på då. Distanspassen har lyst med sin frånvaro så på´t bara tänkte jag.

Nu hade det blivit lite kallare och jag fick inte upp värmen riktigt när det väl bar utför. Det blir lätt så när vi åker lite olika fort jag och Hasse och jag får vänta in i bland. De tre sista kilometerna hade jag ingen känsel i fingrarna. Väl framme vid bilen tog det lång tid innan jag fick upp skidbidningarna. Väl hemma stod jag mot murstocken och grät över smärtan som kommer när fingrar tinar upp och kroppen är kall och tom. Jag hade även lyckats skära mig på stugnyckeln. 15 minusgrader tålde jag visst inte i dag.

I morgon får det bli skejt på skalet. Jag tror att ryggen tycker bättre om det. Avslutar två vinterbilder till. Förlåt för att jag pepprar er med ulliga granar.

förstaanslutninge

Det är som en vintersaga just nu.


Nere vid delningen mot Skalet och Storhogna. Det snöade över skalet idag. Här ville jag bara springa rakt ut och hoppa lite i snön. Jag hejdade mig.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

9 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: