• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • En sådan där afterwork- en mil i Spikis

En sådan där afterwork- en mil i Spikis

Det är något lugnande och samtidigt uppiggande att träna precis efter jobbet. Det rensar effektivt bort en arbetsdag. För min del ett bra sätt att int ta med mig jobbet hem. Det som i bland rent känslomässigt kan vara svårt att koppla i från.

Som i går eftermiddag. Jag skyndade mig hem. Åt lite fil och müsli samtidigt som jag bytte om till skidkläder, letade pulsband och klocka. Bytte några ord med Hasse vid köksbordet som lovade middag tills jag skulle komma hem. Jag skyndade mig vidare ut i bilen. För att hämta upp Sandra i Lillsjön. Vi har inte tränat tillsammans på väldig länge. Inga Happyrides eller löparrundor. Hon köpte skateskidor för ett tag sedan och vi bestämt att ta en tur tillsammans. Då bestämde sig Östersund för att bjuda på regn och tö.

Nu när vintern återvänt med besked passade vi på. Vi parkerade vid Spikbodarna strax efter fem. Lagom till att solen gick ned över Storsjön och fjällen. Åkte runt femman och ned mot Odensala. I en opistad men mysig skejtbädd, bland snöulliga träd och njöt. En fin mil.

Sandra som inte har gjort så många skatepass åkte med en imponerande teknik. Jag kände mig lite stapplig och trött i vristerna efter Nattvasan. Det var skönt att röra på kroppen och lika skönt att rensa tankarna. När jag kom hem hade Hasse ordnat burgare med klyftpotatis och picklad rödlök. Det kändes lite lyxigt. Att bara kliva ur skidkläder och äta direkt.

Sandra satte tajmingen perfekt i trean i går!

Kroppen känns pigg efter Nattvasan. Jag känner mig friskare än på mycket länge. Det är skönt. Skönt att kunna träna igen. Däremot oroar jag mig lite för min rygg. Jag körde ett kortare stakpass på skateskidorna i måndags. Under de första 20 minuterna kändes ryggen öm. Det släppte när jag blev varm. I tisdags protesterade den med besked och jag hade riktigt ont. I går enbart en stelhet. Under gårdagens pass hade jag inga känningar. Jag hoppas innerligt att det bara är en av de i bland återkommande känningarna jag får och inte något som är fel. Det är bara en månad kvar till Nordenskiöldsloppet och med bråkande rygg är loppet inte genomförbart.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: