Intervaller i motvind

I förmiddags såg jag en notis om att högfjällsspåret här på Storhogna precis hade dragits och att det var alldeles vindstilla. Det sistnämnda förstod jag inte riktigt var hela sanningen eftersom det ven ganska bra i min öppna spis. Men nydragen skejtbädd lockade. Jag ville få upp lite puls efter nästan en vecka av lugn träning. Visserligen är det återhämtningsvecka men jag behövde få ut lite frustation, få ta i och bara fokusera på teknik. Ettor är bra på det sättet. Intensivt i en minut och så pass kort tid att det krävs bra kontroll på skidor och stavar för att genomföra intervallen på ett bra sätt. Att ettor nu inte är något som finns i mitt träningsprogram och egentligen inte skulle ge så mycket på sikt struntade jag i. I bland får man vara lite rebellisk.

Jag parkerade bilen vid hotellet och planen var att köra rundan på fjället och sedan skejta upp till Katrinatoppen för att möta upp Hasse. Äta en våffla och skejta tillbaka upp på Storhogna. En bra plan. En timmes lite tuffare träning och en timmes lugn åkning.

Jag värmde upp med stapplig teknik upp för första backen och några minuter ut på fjället innan klockan pep för första gången av tio ettor. I stark motvind slet jag. Kom inte många meter framåt och när jag vilade kunde jag nästan ha åkt baklänges. 10 intervaller senare var jag lagom trött i kroppen och väldigt trött på motvinden och oerhört glad för den galna medvinden upp från Samevistet i fin skejtbädd. Motvind på skidor är precis lika jobbigt som på cykel. Precis lika jobbig.

Jag skejtade upp på Katrinatoppen i katastrofalt isig skejtbädd. Ett före som jag inte behärskar och frustrerad kämpade jag för att åka någorlunda avslappnat och fasade för utförsåkningen sedan. Jag ångrade att jag inte tagit bilen dit i stället för att behöva kämpa mig hela vägen upp till Storhogna igen.

Vi satt en stund Hasse och jag och åt semmelvåfflor och drack för många koppar kaffe på Emma Brittas cafe, medan vindarna tilltog utanför. Bitvis snöade det på tvären och jag räknade med motvind tillbaka. Och det fick jag med besked. Med trötta ben och dålig teknik tog jag mig tillbaka till bilen och summerade ett bra intervallpass i alla fall. Jag fick känna på på lite puls, lägga 10 minuters högintensiv träning till handlingen. Och lite starkare pannben efter att ha stretat mot vinden i dag.

I morgon blir det fatbike med kaffe i ryggsäcken. Det har jag längtat efter.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: