På skidor igen

Under julledigheten gjorde jag många mil och timmar på skejtskidorna. Det fungerade helt okej för knät men mot slutet av ledigheten och efter det enda klassiska passet jag åkte kröp ett obehag på som sedan blev smärta även dagen efter passet. Jag hade helt enkelt gått ut lite för hårt. Åkt för många dagar i rad. Något långpass blev det aldrig och jag var så klok att jag inte pressade knät till det. Jag har vilat från skidor av naturliga skäl i några veckor nu (som att jag inte har någon bil, cyklat i Småland och vintern tog en paus här hemma).

I dag testade jag igen. Med en förväntansfull känsla i kroppen och med gott knäsjälvförtroende. För det har blivit ännu starkare än sist och känns mer stabilt. Jag och Sandra tog bilen ut till Fugelsta för att skejta de fina spåren där. Minimalt med tuffa backar uppför och backar att ploga i utför. Just plogning är lite knepigt med ett inte fullt så starkt knä. Också ett bra spår att öva treans och fyrans växel i. Ett spår att bara njutningsåka helt enkelt.

Och det var vad vi gjorde i dag. Sandra hade inte åkt skejt på väldigt länge men visade inga tecken på ringrostighet. Hon åkte både snyggt och snabbt. Jag hade bra flyt i åkningen och kände mig stark. Låg distanspuls och pigg kropp trots det långa cykelpasset i går. Vi snurrade runt en stund bland snötyngda granar och en fläckvis blå himmel och lite kastvindar där spåret låg öppet.

Vi skrapade i hop 19 km och 1.30 timmar ungefär. Det är vad mina längsta pass legat på hitintills i tid. Det är också ungefär vad knät orkar med. Även om känslan var mycket bättre i dag känns det lite när jag skejtar uppför och åker på en lite hal och hård skejtbädd. Till helgen hoppas jag på mer skidor och lite längre pass och ett knä som vill vara med på noterna. Att jag får stå på skidor den här vintern är inget som jag tar för givet och har förlikat mig med att det inte alltid går så bra. Att jag inte kan åka lika mycket som jag vill och att turerna helt enkelt bara är bonus.

Hursom var det är en riktigt fin och härlig känsla att äntligen få stå på skidor igen. Cykel i all sin ära men det här är allra bäst vintertid. Och nästa år, när mitt knä är helt läkt då kan jag åka lopp igen!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: