• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Skejtpremiär bland snöulliga träd

Skejtpremiär bland snöulliga träd

Så här sent har vi inte gjort längdpremiär förut. Vi har kunnat åka skidor hemma i stan på skidstadion i flera veckor men det har inte lockat att snurra runt en kort slinga varv på varv. Vi har inte heller kommit i håg att ta med skidorna hem för vallning. Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge som det heter.  Eftersom jag inte känner någon stress över att samla tid och mil i år när inget lopp står för dörren kunde premiären få vänta helt enkelt. Jag kommr att kunna åka tillräckligt mycket längd i vinter ändå och allra finast är det att åka i spåren runt stugan. 

I går insåg jag att mina klassiska skidpjäxor blev kvar hemma i lägenheten i stan. Skulle bli tvungen att hyra pjäxor men på förmiddagen i dag preparerades Vemdalsskalets 7.5 km-slinga för skejt. Ännu trevligare än att göra första passet på snö med kluriga vallaförhållanden och mjuka spår. Vi nödvallade glid på våra skejtskidor. Borstade av ordentligt och la på flytande glidvalla. Inte det bästa som finns men fungerar bra om man inte har så stora krav på bra glid. En dag som denna skulle nog inte glidet ha spelat så stor roll ändå. 

Vi möttes av en mjuk och flurig skejtbädd men väl en skejtbädd. En sådan där skejtbädd vi hade till största del förra året när det snöade nästan hela vintern. Med stora trugor på stavarna fick vi till en riktigt fin mil i lugnt tempo. Till en början lite ostadigt men sedan kändes det som om jag bara haft några veckors vila från skidåkningen. Benen kändes starka och överkroppen likaså. En av de bättre skidpremiärerna sett till kroppen på många år. Dessvärre morrade mitt högra knä i tvåans växel likt det gjorde förra året. Men det brukar lösa sig och jag får helt enkelt nöta in treans växel och gå mest på den i vinter. 

Det blev en fin timme i spåret. I lugnt tempo och med låg puls. Vi hade inte bråttom alls. Tittade på snöulliga träd och konstaterade att vintern kom snabbt när den väl kom. Det var inte längesedan som det var snöfria fjäll häromkring och nu var det julkortskänsla i spåret. I dag den där monokroma världen som blir när det är mulet. När bara skidåkarna som passerar skvallrar om att världen är i färg. 

Vad jag har längtat efter det här. Att få glida fram i tysthet. Känna hur hela kroppen jobbar, glid ut på skären och få fartvind utför. Hur mycket jag än tycker om att cykla så är det inte mycket som slår längdskidåkningen vintertid. Den kommer jag aldrig att prioritera bort. Den ger mycket mer än bara träning, det är lika mycket ett sätt varva ned, få komma ut och få värdefullt dagsljus vintertid.  

Jamen då är skidssäsongen officiellt i gång då och jag får fylla bloggen med snöiga träd och den där obligatoriska första (och inte sista) skidselfien!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: