Som den sista vårveckans skidspår

Vädret slog om häromdagen. Från riktig vinterkyla med snöulliga träd till regn och plusgrader. När det väl börjar töa går det fort även till fjälls och även i Norrland. Just nu liknar det vår. Snön är skitig av grenar, kvistar och lavar. Träden står kala och gråa och dimman har legat som ett lock. Det är ishalka och i går stängde expresssliftarna på Vemdalsskalet på grund av is och hård vind.

Men i bland kan skidspåren vara riktigt bra även det är töväder. Och bra var de säkert i förmiddags innan regnet och minusgraderna kom. Vi åkte till husvagnsparkeringen på Storhogna och sa till varandra att vi får ta det som är i dag. Går det inte att åka får vi helt enkelt stå över.

Det var rena isgatan i skatebädden men vi tänkte att det kanske skulle bli lite bättre ju längre vi kom upp. Ungefär på mitten var det som bäst. Eller i alla fall inte ren is. Men ju längre upp vi kom ju sämre blev det. Fukten i luften, duggregnet och minusgraderna gjorde att det var stenhårt, helt utan grepp och omöjligt att sketja. Jag stakade lite i det klassiska spåret och tänkte att det nog skulle kunna slås personbästa på toppslingan om man hade velat.

Upp var det ju ändå hanterbart men att åka utför på is är inte min grej och inget mitt knä tycker om. Vi åkte en liten bit på toppslingan innan vi bestämde oss för att ta slalombacken ned i stället. Där fanns det ett litet tunt lager med snö. Så pass att det skulle gå att ploga sig ned. Vi genade sedan upp för en slalombacke till och genom skogen för att nå sista biten på anslutningsspåret för att komma till bilen igen.

7.5 km äventyrsskejt i något som likade den sista vårveckans skidspår. Inte alls särskilt roligt men vi fick frisk luft och några goda skratt. Nu hoppas jag bara att det här är övergående och det kommer lite mer snö igen. För det är på tok för tidigt för vår nu.