• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Vårvinterkänslor på skidorna i går

Vårvinterkänslor på skidorna i går

I går bjöd Östersund på en försmak av vårvintern. Likaså i dag. Kylan har lagt sig och det droppade från taket utanför lägenheten. Det är i sig lite tidigt och mildgraderna får gärna vänta på sig även om väderleksrapporten säger annat. Det ska regna i slutet av veckan. Men ändå, solen börjar värma det kyler på i skuggan. Eftermiddagarna är längre och det skymmer först vid halvfemtiden.

Jag lovade mig själv att fylla på kontot med energi i helgen. Göra något som jag blir glad av och nyttja helgen till att vara ute. Det gjorde jag också. Edsåsdalen och middag hos pappa på lördagen och i går kom jag över den där enorma tröskeln att frakta mig från skidspåret och hem utan bil. Men jag började dagen redan vid sju genom att lyfta av min fatbike från biltaket vid Videgårdens försskola på Frösön. På kvällen innan hade jag sett att min cykelbekant Hans ville ha sällskap på sitt distanspass och utlovade ett jämt och lugnt tempo. Jag satt med svarsrutan på Facebook uppe en stund. Velade lite. Ville jag verkligen cykla? Skulle jag orka kliva upp vid sex och cykla i gång kroppen redan vid sju en söndagsmorgon? Men det där lugna tempot lockade lite och några timmar in på kontot innan Hasse vaknat. Jag skrev att jag skulle komma.

Det blev en fin start på morgonen. Hans har trampat upp ett spindelnät av stigar i vad han kallar Vallaland, en skogsdunge mellan förskolan och Rödövägen. Inte stort men otroligt fina vinterstigar. Stigar som är lika roliga sommartid. Att Hans sedan är fenomenal att verkligen göra passet så lugnt som han sa gjorde gott för mig. Efter en stund gjorde Steke oss sällskap och när jag avvek vid nio för att för att åka hem och dricka kaffe och äta frukost kom Sara och Johan och höll Hans sällskap två timmar till. Jag ångrade inte att jag tog mig ut. Det blev en trevlig stund på cyklen.

När dimman lättade på eftermiddagen skjutsade Hasse upp mig till Körfältet med fatbiken på taket. Jag ville nyttja det sista av eftermiddagsolen till skidor. Hem skulle jag cykla med skidor och stavar fastspända på ramen. Den där tröskeln skulle övervinnas.

Jag skejtade mot Spikbodarna med en förväntansfull känsla i kroppen. Ett av veckans intervallpass som jag skjutit på skulle jag ta på skidorna. Jag skulle öva att trycka mycket på treans växel och få upp pulsen till en lagom nivå. Benen skulle få jobba hårt i fluffsnön som plattats till av åkare för mig.

Jag fick till fyra riktigt bra intervaller och hade önskat ett par till när klockan pep för sista gången. Det fanns ett flyt som jag saknat länge. Kanske för att jag åkte skidor och inte kämpade på cykeln. Kanske för att det är lättare att träna utomhus när det händer något eller för att veckans färre träningstimmar var precis det som min kropp behövde? Lite av den negativa känslan försvann, humöret steg lite i takt med stavtagen.

Att jag sedan fick årets finaste Golden Hour var som en fin bonus. Jag fick gåshud när jag kom ut ur kurvan och vi var många som stod i kanten av skidspåret och fotade det sista av solens strålar. Det var skidpropaganda av stora mått. Tänk vilken vinterdag det blev och vad energi det har gett att få ha Hasse hemma, åka bort en dag, träffa pappa och sedan få njuta av riktigt fin vårvinterskidåkning på söndagskvällen. Nu kan det bara gå bättre tänker jag. Om inte annat så blir det ljusare för varje dag och snart, snart är det vårvinter. Vår femte årstid som i bland bara en dag av fint väder men något som alltid stannar kvar i minnet som många fina dagar.

I dag vilar jag. Det lovade jag mig själv i går när jag spände av mig skidorna och monterade dem med spännband på ramen och trampade hem med kalla händer. För jag tänker inte ge upp min cykling. Jag ska kämpa vidare. Med mitt träningsschema och täcka för wattsiffrorna och låta känslan styra ett tag. Det är bara februari och långt till våren. Så ska jag åka mer skidor. För det är just den biten som fattas mig. Det är där glädjen finns som allra mest just nu.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

  • M

    februari 12, 2019 at 18:13

    Jamen jaaa, en kropp som VILL träna, den bara vill välja VAD den ska träna – låt den bestämma, så pekar nog mungiporna uppåt också! Njut riktig vinter, som går att använda till något bra. Snart kommer nog slasket och kletet ändå!

    Skidorna som ”överrör” på cykeln, så brukade jag också cykla när jag var ung och norrlänning! 🙂

    Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: