Sundsvall bjöd på cykeleufori


I bland är gräset lite grönare på andra sidan. I alla fall en nyans grönare emellanåt. Som när det kommer till cykelstigar. Det kanske egentligen handlarom att jag är lite mätt på mina hemmastigar nu och har en släng av hemmablindhet. Och längtar lite nytt. Få lite bränsle och boost in i cyklingen. För jag vet att jag sedan kommer längta mina hemmastigar när jag varit borta mycket från den.

Och bränsle och rejäl boost har jag fått i ett par helger nu när vi varit ute på lite cykeläventyr. Fyllt på stigbiblioteket jag har i huvudet med nytt. Som Sundsvall. Grannstaden som jag mest åkt till för att gå på Ikea och som studieort när jag pluggade. Min ena bror på bor på Alnön och den andra mot Härnösand. Aldrig cyklat i men tänkt så många gånger.

När vi ändå var ner till Söderhamn och skulle passera Sundsvall på vägen hem bestämde vi oss för att cykla där. Jag googlade turtips och hittade Sundsvalls stigcyklister på nätet. En grupp som jag är med i på Facebook och har läst mig till att Klissberget är där man gärna hänger som edurocyklist och att Sundsvall gömmer riktigt fin cykling på andra ställen är Klissberget. Efter att ha läst på och blivit skickad via hemsidan till Trailforks bestämde vi oss för att testa
Bydalen.

Där skulle klättringen inte vara så tuff men man skulle ändå få fin varierad cykling. Både utför, uppför och på platten. Det skulle passa oss bra efter en helg av mycket cykling.

Vi parkerade vid Åkerigrus som det tipsades om och jag kollade kartan för att få ett någorlunda hum om var vi skulle och hur stignätet såg ut. Jag hade om jag kommit ihåg det lagt in en rutt från Trailforks till cykeldatan. Det är ett bra tips om man är på nya ställen. Man slipper stanna i var och varannan stigkorsning och se efter om man är på rätt spår.

Efter lite klättring på asfalt vek vi in i skogen och fick sedan kilometer efter kilometer av riktigt fin cykling. Bitvis tekniskt med rötter och stenhällar och bitvis släta fina enkla men inte tråkiga stigar. Vi förstod snabbt att vi var på löparspår och passerade skidspåren med jämna mellanrum. De var utmärkta och många av lederna på trialforks gick utefter dem.

Det blev aldrig för svårt bortsett från ett ställe på en stig vid namn Katten där jag tvekade inför ett par stenar utför. Det blev heller inte för jobbigt för benen trots att vi plockade höjdmeter.

Jag cyklade med ett stort leende på läpparna. Njöt av att få utmana med mig rätt spårval uppför på stenhällar och rotiga stigar för att sedan låsa upp dämparna och sänka droppern och köra utför. Allt inramat av den där första fina sköra grönskan i skogen och vitsippor på sidan av stigarna. Jag ville inte riktigt att det skulle ta slut. Hade velat snurra runt i timmar men hunger och trötta ben sa till slut stopp.

När vi packat in cyklar i bilen och lite snabbt torkat bort den värsta smutsen från benen sa vi att vi bara skrapat på den fantastiskt fina cykling som Sundsvall gömmer. Öven en kebab i Bergsåker bestämde vi att åka hit igen. Eller det hade vi redan gjort efter de första stigarna i Bydalen. För här finns cykling som inte finns hemma i Östersund som stenhällar och havsutsikt som man kan få om tar sig ut till Essvik eller Alnön.

0

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: