Tävlingspremiär på söndag!

Jag gick på semester förra torsdagen. Fem lediga veckor som inte är så fullbokade även om den här veckan känns maxad. I mina mått mätt alltså. Numer inte så maxad som en vecka kunde se ut för något år sedan. Men hursomhelst är bara två dagar innan Swe Cup Enduro by Velo Rapide. Jag hjälpt till med förberedelser inför den, försökt få in lite vettig träning och vilat däremellan och försökt att inte vara så nervös.

Träningen vet jag inte riktigt hur mycket den har gett mig den sista tiden. Jag har varit seg, sovit dåligt och inte haft någon större lust att ta i. När jag var i Järvsö i början den här månaden gick jag omkull och tufsade till mina revben. Jag trodde det var träningsvärk först. Det var lite synd för jag hade gärna velat komma i gång med rullskidåkningen igen. Det behövs lite variation. Men det har gått att cykla och jag har nött lederna på berget. Jagat i väg lite hjärnspöken, tränat på att hoppa och intalat mig själv att det känns okej även om inget pass har varit så glimrande som det brukar ha varit på försommaren. Det känns lite som jag tog vid där jag slutade innan kraschen i fjol. Men den nivån var inte dålig, tvärtom. Men jag vill alltid lite till. Framförallt behöver jag tagga till lite och köra så som jag brukar när jag kör bra.

Foto: Hasse Gustavsson

Men det är ingen ide att oro sig, känna att jag inte gjort tillräckligt just nu. För det är bara en känsla och en känsla jag brukar ha inför en tävling. Tittar jag i det stora har jag lagt åtskilliga träningstimmar på berget, i skidspåren, på trainern och på stig för att ge mig själv så bra förutsättningar som möjligt. Jag kan lederna utantill även om jag precis i detta nu är osäker på hur jag ska köra dom. De dras ju lite annorlunda inför tävling men inte så stora skillnader att det är helt nya leder.

Jag försöker i stället tänka på hur roligt jag tyckte det var sist för två år sedan. Hur pepp jag var efter träningsdagen innan tävlingen och vilket skönt häng det var under tiden. Hur skönt trött jag var i kroppen efteråt. Jag tänker också att jag har haft ork att träna på ett helt annat sätt än före utmattningen, att kroppen äntligen har svarat lite som den brukade förr. Det är jag tacksam för. Det är trots allt de allra bästa förutsättningarna inför en tävling.

Foto: Hasse Gutafsson

Det har varit en kul vinter och vår med träning. I vintras när jag körde styrka med endurofolk från cykelklubben inne på gymmet kändes cykelsäsongen långt borta. Likaså en tävling som de planerar och nu genomför. Endurofolket har blivit cykelvänner, en skön samling sådana och nu är tävlingen snart här.

Mål då? Jo jag har tre mål. Det är att köra det allra bästa jag kan på söndag. Att inte göra överilade saker som att i sista sekund ändra något linjeval. Jag ska hålla mig på cykeln och ha riktigt kul. Det blir min andra start i Elitklass i Enduro och jag har ingen aning om vad jag kan förvänta mig när det kommer till resultat. Det är också öppet i enduro, allt kan hända, en punktering, någon tabbe som gör att man går omkull eller sätter ned foten och tiden rinner i väg. Det är det som gör det så spännande.

Nu ska jag bara äta bra, sova bra, inte noja över att det för tillfället spöregnar ute, inte kolla väderleksrapporten var och vannan minut och känna mig tacksam att Hasse dömde ut mina däck. I går kändes det som att det skulle få fint att åka på mina slitna däck. Hasse tittade på dem och jag kom sedan ut från Velo Rapid med en uppsättning nya fräscha däck. Det kanske är just det som kommer lyfta min åkning i helgen? Däck med grepp och bra bromsegenskaper?

Vill du följa hur det går i tävlingen går det att göra det här! Både jag och Hasse kört. Jag i damer tävling och Hasse i motion kort.

Foto: Hasse Gustafsson
4

2 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: