• Home
  • /
  • träning
  • /
  • 3 månader senare – jag springer inte men går på gym

3 månader senare – jag springer inte men går på gym

Det är tre månader nu sedan korsbandsoperationen. Jag räknar i veckor och i går blev det 12 veckor. I vissa fall börjar man springa lite lätt efter 12 veckor berättade min sjukgymnast när jag gjorde det allra första besöket hos honom. Något tändes inom mig då. En drivkraft att verkligen göra all den rehab som behövs. För är det något jag saknat är det löpningen. Innan skidolyckan 2005 som orsakade korsbandsskadan sprang jag en del. Några år efter olyckan sprang jag sporadiskt. Genomförde några längre lopp och hittade tjusningen i att springa fjäll. Men de senaste två åren har det inte gått alls.

Men knän är olika och rehab tar olika tid även om man är förberedd och vältränad innan. En i bland ganska jobbig och smärtsam insikt. Jag har gjort rehaben som jag ska nästan till punkt och pricka. Jag har inte slarvat och tagit många stora kliv på en del områden och lite mindre kliv på andra. Efter sju veckor cyklade jag mitt första riktiga träningspass inomhus. Jag cyklade utomhus efter 8 veckor och fick ett bakslag 10 veckor. Jag skrev om två steg bakåt och ett framåt.

Jag har en riktigt bra sjukgymnast, klok och duktig. Som hejar på när det behövs och drar mig tillbaka när jag är lite för ivrig. Det är bara början av rehabiliteringen är en återkommande mening när jag tycker att jag borde har kommit längre eller vill göra något som knät inte riktigt klarar av än. Jag har sju grader kvar innan mitt knä är helt utsträckt och en bit tills det går att böja helt. Men det är stor förbättring jämfört med för en månad sedan. Förra måndagen fick jag lämna kryckorna och high five:ade över bra jobb hos sjukgymnasten. Ett stort delmål.

I måndags frågade jag lite försiktigt om skidor. Klassiskt eller skate att börja med. Klassiskt var svaret men inte än. Såvida jag inte hittade något väldigt platt att åka på och utan minsta risk för fall eller mycket belastning uppför. ”Vad nöjd över att du kan cykla redan nu”. Såklart ska jag vara där och självklart har han rätt. Vintern är lång sa jag och att jag faktiskt förstår det fullt ut. Jag gick därifrån med fler riktiga benövningar som går att göra i gymmet. Med boll och gummiband och som ger en hemsk träningsvärk i rumpan och benen.

Så jag åker inte skidor eller springer efter 3 månader men jag går på gym nu. I går eftermiddag bytte jag ut mitt gamla gymkort mot kedjans nya. I morse tio över sex väckte jag tuppen tillsammans med John nere på gymmet två minuter från mig. Bollar, balans och magövningar. Lite ostrukturerat men roligt. Och jag hade saknat det. De där tidiga mornarna i gymmet. Med målet att bli stark. Nu är jag där igen. Långt i från pass med maxstyrka och tunga marklyft men med lika stort fokus att bli stark.

Ännu ett delmål som jag prickar av! Heja mig och mitt knä!

Omslagsbilden är gammal, eller några veckor. Den dagliga rörelseträningen som jag försöker att inte slarva med.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: