Alla dagar är inte dåliga dagar…

 

Jag tar inga bilder på mina deltagare. Så efterspinningbilden får illustrera detta inlägg. Glädjen att hitta ett påskägg i personalrummet från bästa stället.

…men i går var en sådan dag. Humöret svänger lite fram och tillbaka just nu.

Jag var seg i går. Rörde mig sakta från kontoret, till fikarummet, lunch på stan och åter till kontoret. Drog mig medvetet tillbaka och fick ändå en hel del gjort. Orkade inte vara social. Segheten berodde inte på att kroppen är fysiskt trött utan att huvudet inte riktigt var med. Jag hade ett upprört samtal i måndags där jag kanske blev lite för kylig. Jag misslyckades också kapitalt med ett försök på månadens och den sista chansen av kompiskampen. Det miserabla passet fick massor av känslor att röras upp. Det kommer ett inlägg i kväll om det om jag vågar publicera det inlägget som ligger i utkastmappen sedan i går morse. Egenligen inget konstigt men det skrapar lite på delar som jag kanske inte vill dela med mig av.

I vilket fall som helst kändes tanken på att försöka leverera ett bra spinningpass till mina deltagare i går kväll först lite jobbigt. Jag ska ju vara pepp, glad och så där Helena som jag är varje tisdag. Jag passade på att ta ut friskvårdstimmen innan. Körde några trösklar på trainern och lyssnade på lite ny skön nedvarvningsmusik. Bytte ut en låt och bestämde mig för att det skulle bli ett grymt pass till kvällen. Låten skulle bli en fin avslutning efter sista backen. Hade en plan med mitt snack under passet. Mera visualiering, mer jäklaranamma och få dem att lyfta sig lite mer. Det är trogna stammisar som jag har. De kommer för att de vill köra lite tuffare. Dessutom hade Hasse lyckats knipa en plats.

Där på instruktörscykeln ett par låtar in i passet reste sig håren på mina armar. Deras fantastiska energi och vilja att göra så bra de bara kunde knockade mig. En rörande känsla som nästan fick mig att svälja ett par gånger. Tjoanden, highfive’arna mellan deltagarna efter målgång på toppen av den branta backen, leenderna och bekräftelsen att det jag gör är riktigt bra och framförallt uppskattat var vad jag behövde just där och då.

Som instruktör ger jag enormt mycket av mig själv. Jag måste leverera pass efter pass. Lägga undan det som varit innan. Vara glad även om jag helst vill ligga ned och gråta. Jag vill att det jag bjuder på ska vara omtyckt och deltagarna ska återkomma. Inte enbart för att passet ligger på en bra tid. Jag vill ju att deltagarna kommer för att de tycker att jag ger dem bra träning. Sådana gånger som i går ger ett kvitto på det. Det ligger mycket jobb bakom ett pass, mycket tanke och planering. Det är inte bara att sätta på musik och hitta på något roligt att göra av de där 55 minuterna. Inte i min värld.

Men allt jobb jag lägger ned på passen och att hela tiden försöka utveckla mig till det bättre ger enormt mycket. Det jag får tillbaka från dem som kommer betyder mycket och gör så gott för själen. I går var ett extra tydligt exempel på det. Jag var en gladare version av mig när jag stängde ned musiken, småpratade med några eftersläntare och bar i väg handdukarna.

Att sedan (för att återknyta till bilden) hitta ett påskägg från chefen i omklädningsrummet gjorde både mig och Hasse glada. Inte enbart för godiset skull utan för den uppskattning som vi anställda får. Ofta och mycket. Känslan av att vara en del av Fristilen är stor. Ett andra hem dit jag alltid är välkommen och uppskattad. Det är en ynnest att få vara del av.

Blev ni nyfikna på vilken låt det var? Det här är magiskt i mina öron. Alla de där små ackorden på gitarrerna, alla små musikaliska sakerna som växer ju mer jag lyssnar på låten. Hans röst är som sammet.
https://open.spotify.com/track/15tHf3DZIOg0tZakyPymDk

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Hasse

    april 1, 2015 at 08:01

    Hahahaha…nog för att jag var glad över att ha knipit en plats på passet och godis är ju alltid gott men den där bilden kan nog kvala in som en av dom absolut värsta bilderna på mig nånsin… 🙂

    Svara
  • SARA BORG

    april 1, 2015 at 10:17

    Hej och tack för erbjudandet om att låna en hoj! Jag har nu lagt en "nöd-beställning", men leverans är först nästa vecka. Om ditt erbjudande kvarstår så lånar jag vääääldigt gärna en cykel över påsk?!

    Svara
    • admin

      april 1, 2015 at 11:29

      Går fint det Sara! Vi åker till Rättvik i morgoneftermiddag. Om du har tid kan du ju kika förbi antingen lite senare i kväll eller i morgon. Förvänta dig ingen racermaskin, haha. Men cykelduglig i alla fall och funkar fint att påskckla på. Ska be Hasse gå igenom växlarna en gång för säkerhetens skull bara, de funkade fint förra svängen jag var ute på den.

      Svara

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: