I bland går det bara ont- skittorsdag

Gummiklubba bör finnas i varje hem där det finns en trainer. 

I bland finns det sådana där dagar när det bara går dåligt. I dag var en sådan dag. Jag hade gruvat mig för de två möten jag skulle ha i dag på jobbet. Det hade jag gruvat mig för ändå sedan jag bokade in dem. Nu gick de helt smärtfritt och jag var rätt fövånad när jag gick hem från jobbet. Antiklimax.

Stefan frågade i Happy-gruppen på facebook om någon var sugen att cykla med pannlampa till kvällen. Jag hade ju planerat in ett trainerpass men att vara ute lockade mer. Pepp på det ändå tills det började regna och snålblåsa. Nej någon tur i regn på hala stenar kändes inte så lockande för undertecknad fryslort. Så jag bestämde mig för att köra det där trainerpasset ändå. Så somnade jag i sängen när jag kommit hem. Vaknade med ett ryck när dottern kom hem. Lagom mosig fixade jag middag och försökte tagga till för tröskelintervaller.

Efter mycket om och men så hittade jag min pulsklocka och band. Upptäcker sedan att batteriet i pulsbandet var dött. Något nytt batteri hade jag ju självklart inte. Provade ett av alla hundra band som Hasse har hängandes i badrummet. Självklart fungerade ju inte de heller. Tänkte att jag helt enkelt fick gå efter känslan i kroppen och mina gamla wattvärden vid tröskelträning.

Att byta ett bakdäck på racern är ju i vanliga fall inget krångligt. I dag var det bökigt och slutade med svarta händer och oljeränder på favvomysbrallorna. Hittade inte magnetgrunkan som brukar sitta på pedalen för att mäta kadens. Skit i den tänkte jag. Sen fick jag gå lös med gummiklubban på en trainer som krävat i hop. Ett par ilskna ord sedan hade jag bankat lös de där skruvarna och upptäcker att jag så fint tejpat den där magnetgrunkan på trainern. Nu var jag gråtfärdig och beredd att ge upp.

Efter en stund funderande sittandes på golvet med klubban i hand bestämde jag får att strunta i trainern. Passet skulle väl bara bli dåligt ändå. Jag ska ju ändå köra spinning på lunchen i morgon.

Hett tips, gör plankan i uppförsbake! Eller kom i håg att räta upp bilden efteråt. 

I ren frustation slängde jag i stället mig ned på golvet och tränade lite planka. Oktoberutmaningen ni vet. Var väl inte heller så genomtänkt eftersom mina magmuskler var lite möra efter gårdagens övningar i gymet. Men eftersom jag var lite arg så tänkte jag tamtetusan inte ge mig. Lite över en minut mer än sist och nu är det ju bara 2 minuter och 29 sekunder kvar till mitt mål. Tjohoo ungefär.

Slutligen så var det bra att Elna passade vidare en (igen, jag veet) lista. 30 bästa och långt i från cykelsfären. Det blir något att hugga tag i nu när jag helt plötsligt har oceaner av tid över.
Så kika in morgon igen så får ni den till livs.

Nu tar jag nya tag. I morgon blir en bättre dag. 
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: