• Home
  • /
  • träning
  • /
  • #Kompiskamp del 3 – liten ökning och så ångestframkallande

#Kompiskamp del 3 – liten ökning och så ångestframkallande

Så där lagom pepp.

Det har varit lite stressigt att få till januaris upplaga av Kompiskampen. Jag vill helst göra den ungefär samtidigt varje månad och helst i slutet av månaden. Hade inget annat val än att hugga tag i den i går kväll. Det är tjejkväll på Ringvägen i kväll, då ska jag och Hasse vara ute ur lägenheten, lördag invigning av Fristilen med spinning och söndagen 2 timmars spinning med kollegan. Inte direkt bästa dagarna att köra skiten ur sig då.

Jag hade bestämt mig för en annan taktik i går. Att köra med ett förutbestämt motstånd och försöka öka på slutet. Jag gick ut på 260 watt och det kändes helt okej i 11 minuter bortsett från att jag var sekunder från att ge upp redan efter 3 minuter för att det var så monotont.
Så råkade jag titta på snittwatten och den låg inte ens över 241. Vad i helvete tänkte jag. Stor kris. Jag bröt väl i hop både en och två gånger innan jag samlade mig och pressade långt över 300 watt för att peta upp watten. Behöver väl inte säga att jag var som en disktrasa efteråt?

Det är ju en tävling om vem som ökar mest. Inte vem som drar runt mest watt. Jag gick ju ut med ett rätt högt värde per kg i november och att öka några watt per gång är tufft. Riktigt tufft.

Siffrorna från start:
Kompiskampen #1- 248 watt/67 kg  = 3,70 watt/kg
Kompiskampen #2- 253 watt/66 kg  = 3,83 watt/kg
Kompiskampen #3 -258 watt/65,8 kg = 3,92 watt/kg

Det är ingen jätteökning men ändå en ökning. Under januari har passen på trainern varit färre och jag har ägnat mer tid åt skidåkningen. Förr om åren har jag spunnit mycket vilket ger lite starkare cykelben. Men det är väl två gånger kvar av kompiskampen så jag får väl sikta på lite fler cykelpass och försöka nå den magiska 4 watt/kg-gränsen som skulle vara lite häftig att nå.

Fröken svett

Så var det här med ångesten. Det är jobbigt innan. Smärtan under 20 minuter på hög puls och smärtande kropp är inte särskilt lockande. Första gången jag provade visste jag inte riktigt hur det skulle kännas. Andra gången visste jag. Efteråt är det skönt. Men inte under. Det är så lätt att brassa på för mycket i början med följden att det blir ett litet helvete att genomföra det hela. Det är ju inte heller läge att bryta mitt i passet eftersom det måste göras och börja om en annan dag lockar inte.

Å andra sidan gör jag ju det här helt frivilligt så jag får skylla mig själv. Nu är det ju bara en månad kvar till nästa omgång.

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: