Löptest och en amrap signerat Cissi

Jag är inne i ett träningsflow just nu. Betar av planerade pass med en god känsla. Kör mina träningspass i Zwift på nästan mina gamla siffror men lägger ingen större vikt vid det. Sänker om jag behöver, bli inte besviken om jag inte orkar och klappar mig själv på axeln när jag tar mig igenom det som jag tänkt. I helgen körde jag intervaller på skateskidorna för första gången den här vintern. 3:or i ”tävlingsfart” insprängda i ett långpass. Trots lite stapplig teknik i intervallerna så orkade knät med. Det var också det första passet på skidor som jag inte tänkte på att jag åkte utför. Jag har gjort det innan, med en rädsla över att ramla, trampa fel eller inte orka ploga om jag skulle behöva. Men mitt korsband är stabilt som tusan och musklerna kring knät hänger äntligen med.

Och på tal om knät så var jag till sjukgymnasten igår morse. Lite övningar för att få ut sträckningen och det går framåt än om långsamt. Nu är det 5-6 grader till rakt knä och jag har börjat lägga in hopp i träningen. För att leka och utmana min rädsla för att hoppa. Det är läskigt men det går framåt. Det som också är läskigt i sig är att jag är tokrädd för att åka utför på cykeln igen och rädd för att hoppa, innan jag ens har tagit ut cykeln. Men hursom så om två veckor är det dags för styrketest igen och jag ska även kunna jogga/springa i 20 minuter utan att stanna och utan smärta.

Jag var tvungen att testa redan i går kväll när jag skulle möta upp Cissi för ett gemensamt träningspass. Jag körde en och samma låt på repeat med rätt takt. Jag har fått order om öka min stegfrekvens till runt 170 steg per minut. Det är väldigt snabbt för att vara mig men jag får ett bättre löpsteg och ingen obehagskänsla i knät. Började med lite lägre fart och ökade allt eftersom och sprang med ett leende. Ingen smärta, bara starka pigga ben och en skön känsla i kroppen. 25 minuter senare sa min kloka sida att det var bäst att börja lite lugnt.

Cissi och jag har gymmat en del tillsammans på senare tiden och jag tar tillvara på varje pass. Hon har stor kunskap och kan hjälpa när det behövs korrigera teknik. Men framförallt så har vi roligt och även om vi inte är så pepp när vi ska köra igång avslutar vi på topp. I går hade hon fått äran att lägga upp en cirkel, en sk AMRAP, så många repetitioner av övningar man hinner under 20 minuter. Eller som vi sa i går, så många set vi hann under de där 20 mintuerna. Upplägget var enkelt men sved bra i kroppen:


* Wallball med benböj 8 st
* Burpees 8 st
* Axelpress med kettlebell 4 st per arm
* Kettlebell Clean 4 st per sida
* Russian Twist med boll 8 på varje sida

Vi hann 6 varv innan klockan tickat ned och kunde nöjd avsluta med lite bålövningar och jag med lite hopp på order av sjukgymnasten. Med stela ben följde jag med Cissi hem för kvällskaffe innan jag kraschade i min egen säng strax före 10. Nöjd över knät håller för löpning och för att kroppen känns starkare än på länge.

1

2 Comments

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: