• Home
  • /
  • träning
  • /
  • Madrasspaddling i Hårkan – sista genrepet

Madrasspaddling i Hårkan – sista genrepet

I dag är det en vecka kvar till Sportkullan. Den här tiden nästa lördag är vi på banan med en hel dags äventyr framför oss. Jag hade faktiskt inte trott att jag skulle göra något sådant här. Inte heller att jag skulle paddla madrass i en älv tillsammans med två andra tjejer. Paddla madrass på fullaste allvar. Som om det vore ett vanligt träningspass på cykel. Men det är lite av tjusningen att vara spontan och inte alltid tänka till före. Att hoppa på i bland lite ogenomtänkta saker.

Jag gillar ju utmaningar som ni kanske redan vet och ju galnare de är desto roligare tycker jag att det är. Jag tror inte att jag klarar allt jag tar för mig men ger mig sällan. Att våga prova nya saker är utvecklande och ofta ett äventyr. Som nu med ett adventure race på 5 mil. I ett lag där det handlar om att hjälpa varandra till mål. Att ta tillvara på våra olika styrkor och förena dem till något bra. Det är häftigt. Vi tre har inte tävlat tillsammans förut. Ida och jag har har kört några cykelpass tillsammans. Hanna och jag har cyklat mycket tillsammans under ett par år. Tre gemensamma pass har vi genomfört. Vi känner inte varandra så väl men ändå fungerar det än så länge riktigt bra. Något vi har gemensamt är just det där med äventyrsnerven, att våga saker och se det som en rolig grej. En upplevelse. Vi har också nära till skratt och jag tror att nog kommer att minnas Sportkullan som en dag full av just skratt. 

I torsdagskväll gjorde vi det sista genrepet i den gren som jag är mest nervös över. Madrasspaddlingen. Jag drar snett på madrassen och har svårt att paddla och är livrädd för strömmande vatten. Att ligga på en madrass i en liten sjö som jag gjorde för någon vecka sedan eller nära långbryggan i Rättvik på midsommardagen kändes tryggt. Men det är inte under de förhållanden som vi ska paddla på lördag. Vi ska ut i strömmande vatten, i en stor älv. Därför kändes det bra att få prova det innan. Ida föreslog Hårkan. En å som mynnar ut i Lits Camping och en sträcka på 3-4 km trodde hon.

Hasse skjutsade ut oss till Högforsens kraftverk där vi fick gå en bit för att lägga ned våra madrasser i älven. Det är bra att träna på allt och bra för Hasse att prova knyta i hop madrasserna menade Ida på. Han ska ingå i vårt supportteam sedan. Och prova på allt fick vi verkligen göra när jag lyckades punktera min madrass innan vi ens hade lagt dem i vattnet. Vi använde silvertejp i hopp om att det skulle täta. För säkerhetens skull monterade vi fast pumpen på min rygg. Skulle det börja läcka luft kunde vi gå i land och pumpa. Vi kom 500 meter innan vi fick stanna. Silvertejpen var inte vattentät och min madrass obrukbar. Vi bestämde oss för turas om. Två som paddlade och en som skulle springa. Jag tog första löpsträckan. En rätt bisarr känsla att springa längs en stig med pump på ryggen, hjälmen under armen och paddlar på händerna. Dessutom iförd våtdräkt med benvärmare och flytväst. Tänkte att möter jag någon måste de tro att jag är komplett galen.

Att punktera en madrass kan självklart hända på tävling också så någon form av backup är bra tänkte vi. Paddla alla tre på två madrasser blev lösningen. Hanna och Ida som är lättare än vad jag är och lite mindre fick dela madrass längst fram. Det fungerade väldigt bra och vi paddlade vidare tillsammans. Ida hade bett sin kompis Andreas att åka ut och heja på oss. Han kom på vattenskoter och upplyste oss om att vi hade runt 3 km kvar. Då hade vi redan paddlat 3 km. Idas gissning på 3-4 km blev i slutändan lite över 6 km. Sista 2,5 kilomterarna tolkade vi efter Andreas vattenskoter. Klockan hade sprungit i väg och vi var ganska kalla. Jag hade fått skavsår på armarna av paddlandet. Min egen madrass hade jag tejpat för att slippa skav och den madrassen var ju obrukbar.

Frusna men glada kunde vi stiga i land. Vi konstaterade att vi gjort bra i från oss och de kilometer vi avverkat var det dubbla mot vad vi ska paddla på tävling. Massor av erfarenheter rikare dessutom. Nu vet vi vad vi ska göra om det går snett på tävlingen. Vi stapplade över campingen och väckte uppmärksamhet i vår utstyrsel. Det kanske inte till hör vanligheterna med tjejer med pump på ryggen eller våtdräkt och cykelhjälm?

Om en vecka är vi på banan. Mot mål i Mora. Cykel, löpning och madrasspaddling i Dalaskogarna. Kanske mitt livs äventyr? Kanske har jag träningsvärk i magen av skratt och ömma fötter av löpning? Säkert kommer jag att sova gott när jag får krypa in i tältet på kvällen. Ett som är säkert är att det kommer att bli ett äventyr.

Avslutar med ett par bilder, alla tagna av Hasse.

img_4215

pavag

hårkan

DSC_6687_edit

DSC_6822

hårkan

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: