Orka vara snygg eller jag fixade värsta gymselifen

Jag skulle väl ta någon bild till blogginlägget i dag. Det gick ju fint som ni ser. Verkligen snyggt eller hur? Precis så där fixat och glatt som gymbilder är. Jag tog verkligen mig tid att fixa luggen så att den hängde ned över ena ögat så där käckt. Inte ett klyvet hårstrå så lång ögat kan nå. Sedan la jag på mig mitt finaste smalj. Ni ser ju vad söt jag är när jag ler. Krystat? O nej. Det var bara lite jobbigt.

Eftersom jag är lite av den estetiska typen och gärna provar lite kreativa vinklar och såg på något program på SVT häromsistens (Under samma tak.. kanalens nya bottennapp) att selfies ska tas lite nedifrån.. (OJ OJ uppifrån var det visst) Estetiska typen var det så  jag placerade min telefon lite nära. Kom närmare motivet bankade någon fotolärare i mig i gymnasiet. Sedan försökte jag lägga på något snyggt filter i Instagram som skulle göra mina tänder vitare och framhäva det fina ljuset över mina skuldror. Där misslyckades jag. Som morot gjorde jag mig inte bra. Det fick bli #nofilter. Sedan glömde jag lägga ut bilden.

Nej men jag ska vara lite allvarlig. Jag är ju rädd om er bloggläsare. Vill inte att ni ska sluta läsa. Men i bland blir jag lite trött på alla tillfixade träningsbilder. Framförallt de där gymbilderna. Jag skrev förra våren om fulbilder, lite hud och vara nöjd med sig själv.  Så tänker jag nu med och bjuder därför på ovan fina bild. Att vara snygg mitt i en tricepsarmhävning är inte lätt. Det var inte heller målet. Det var att ta sig upp och göra om det 5 gånger till.

Men passet på lunchen var bra. 20 minuter med fokus på bål. Lite över två veckor sedan jag gymmade senast. Det kändes. Nu har jag lovat mig själv att inte glömma av den viktiga styrketräningen så som jag alltid gjort förut så fort jag börjat cykla utomhus.