• Home
  • /
  • träning
  • /
  • Svar på era frågor- vad jag tränade förr

Svar på era frågor- vad jag tränade förr

Både Karolina och Helena och Elna hade spinningrelaterade frågor. Men
vi börjar i kronologisk ordning tycker jag. (Om du inte är intresserad
av jag pysslade med innan cykel och spinningsinläggen får du vänta lite
och läsa någon annan blogg).

Elna undrade: 

Innan du började cykla, vad tränade du då? Har du alltid tränat mycket?
Kunde du träna när Cissi var liten eller var det bara familjeliv 

 Helena var inne på samma spår:

Vad tränade du innan cykeln kom in i ditt liv?

Mini-me, 1986, i förd tidsenlig hel overall. 

Jag
har ju inte alltid cyklat. Fakutm är att jag helt dömde ut min förra
sambo när han skulle börja cykla. ”så fånigt, jag skulle aaaldrig”.
Jodå. Men innan då? Och hur fick jag tid till träning som småbarnsmamma? (slänger väl ut en liten varning om långt inlägg…som vanligt)

Jo
som barn var jag aktiv. Ute har vi alltid varit. Fjällvandrat, lekt, åkt skidor, plockat bär.  Idrottsmässigt så har
jag provat friidrott. När man är barn och ska träna friidrott ska alla
grenar prövas. Eftersom jag inte var ett litet och smidigt barn så var
häcklöpning inte min grej, inte 60 meter, inte längdhopp och inte
höjdhopp. Bara uppvärmningen springades i Rocklundahallen i Västerås var tokjobbig. Kula däremot var jag skaplig på. Så pass att jag faktiskt tog ett
skolsilver i åttan. Jag gillade inte friidrott och jag har för mig att
det var min lillasyster som ville prova.

I stället
blev jag hästtjej vilket är lite festligt med tanke på vilken rädsla jag
har för hästar nu. Jag hade sommarhäst tillsammans med en kompis. Min
lillasyster tyckte inte att det var roligt men mamma ansåg att vi skulle göra samma saker. Så hon fick snällt börja hon med.

Det jag mest höll på med var slalom. Jag
har åkt sedan 3-4 års åldern. Hängt i backen med stelfrusna tår i 20
minusgrader för att det var så roligt. Jag gillade också skridskor.
Ville spela hockey och grät när mamma hade köpt konståkningsskridskor
med taggar. Det satte ju stopp för varje försök till att sticka med
pucken. Fick till slut ett par hockeyrör och hängde timtals i rinken med
rinkbandyklubba och boll på högstadiet. Då började jag också springa lite smått. Ingen stjärna men jag tränade
upp min kondition. Sprang allt mer tills jag gick ut gymnasiet. Jag
fick min dotter när jag var 20 år. Träningen avtog.  Året efter gjorde jag illa ryggen vid ett lyft i mitt dåvarande jobb.

2002 började jag
styrketräna hemma i källaren. Insåg att jag var tvungen att göra något för att ryggen skulle bli bättre.
Vi hade köpt hus och min dåvarande sambo
hade redskap från hans tid som byggare. Jag printade ut övningar för
hela kroppen och sorterade fint i pärm. Det var starten på mitt stora
träningsintresse som vuxen. Jag tyckte det var riktigt roligt att bygga
muskler på kroppen. 3 gånger i veckan tränade jag då. I samma veva
återupptog jag löpningen och ställde upp i vårruset 2003 om jag inte
minns fel.
Samma år började
jag på gymmet Svenstapulsen i Svenstavik. Det var 4 mil enkel resa dit
och jag och Cecililas pappa åkte tillsammans 1-2 dagar i veckan. Vi
körde aerobox, powerstrike impact och provade på bodypump. Där emellan
styrketränade jag. Min kondition var inte den bästa och jag minns än i dag hur hemskt jobbigt det där första boxpasset var.

2005
flyttade vi Brunflo och jag stod utan gym att gå till. Jag
hittade ett lokalt sunkigt gym. Ni vet ett sånt där som stinker svett
och är rått och ruffigt. Kände mig inte riktigt hemma. Fortsatte i
stället att använda mitt eget hemmagym och joggade lite i bland.
Vårvintern det året ramlade jag i slalombacken när jag var på väg till
en lift. Gjorde illa mitt knä. En skadad menisk som ännu i dag inte är
bra. Jag kunde inte springa och vi köpte en motionscykel som jag
försökte uppskatta. Den sålde vi sedan.

Vi flyttade sedan in till Genvalla på hösten det året och jag började gå på gruppträning på Friskis och svettis. Gympapass
som jag egentligen inte gillade men det fick gå. Jag åkte mycket
långfärdsskridskor på vintern och styrketränade hemma. Här runt 2005 började jag träna allt mer. Fler pass och mer timmar per vecka.

När
Fristilen slog upp sina portar 2006 stod jag i kö för att få en plats
på Forza-passet. Trässvärdsträning som var hett då. Fristilen hade 14
dagars gratis träning och jag bestämde mig sedan för att byta gym. Min nuvarande chef Stina var
instruktör i Forza och en stor förebild och inspiratör för mig. Jag gick
på step-pass, på bålpass, power strike inpact och hängde i gymmet.
Riktig gruppträningstjej och träningstimmarna växte på kontot. 5 pass i
veckan var genomsnittet. Styrketräningen fick allt mindre plats och jag byggde upp bra kondition.

Sedan kom ju cyklingen in i mitt liv med besked och träningstimmarna växte och jag blev helt plötsligt en uthållighetsidrottare. Något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna bli. Hur det började kan ni läsa här om ni är intresserade. Träningstimmarna ökade i antal och styrketräningen upphörde nästan helt och jag fick tillbaka mina ryggbesvär.

2010 bestämde jag mig för att genomföra en Svensk klassiker och träningen blev mer strukturerad. Det behövdes mycket träning och nu när jag satsat på långlopp de senaste tre åren tränar jag mer än någonsin. Men min kropp har vant sig vid mängd, den tål mycket. Så är ju träningen en del av mitt liv. Något jag gör uan att egentligen tänka på det. Lika naturligt som att sova, äta eller duscha. Jag känner mig aldrig tvingad att träna. Jag har i stället svårt att vila, svårt att sitta still. Jag gillar ju att röra på mig så mycket att det är svårt att låta bli. Sen vet jag ju hur förbaskat jobbigt det var att bygga upp min styrka och kondition till vad den är i dag. Något jag inte vill göra om. 


Glad att ungen gillar cykel och inte fotboll. En lyckad drillning?

Enbart familjeliv eller lyckades jag kombinera träning med barn?
Att få till träning när
man är småbarnsförälder handlar i mångt och mycket om planering,
prioteringar, fantasi och effektivitet. Jag och hennes pappa turades om
att träna. Eftersom jag hade ett gym i källaren var det enkelt att gå
ned en timme. Jag var ändå på hemmaplan. Cecilia kunde vara med och leka
därnere i bland. När vi började på gymmet ordnade vi barnvakt. Det blev
också lite egentid för oss. Skojade lite om familjterapi när vi boxades mot varandra.
När Cecilia lärde sig cykla sprang
jag bredvid. Vi gjorde mycket till en lek. Hon fick vara med och i bland
blev inte passet det bästa men det gjorde inte så mycket.


Fristilen var alltid barnen välkommna och Cecilia gick till och med
på ”Happy kids” som fanns då. Hon blev en del av inventarierna där och
jag vet inte hur många filmer hon såg i barnrummet eller hur många
teckningar hon gjorde. Det är lite roligt att se dem på kylskåpet på
Fristilen i dag. Eftersom hon ”växt” upp där blev det också naturligt
för henne att själv börja träna där hon blev 12 år.

Lite
mer omständigt blev det när vi började cykla 2007. Cecilia var då sju
år. Cykling tar tid och de där riktigt långa passen kunde vi inte köra
tillsammans. Jag passade på att cykla på morgonen innan familjen vaknat.
När Cecilia var hos kompisar passade vi på. I bland hade vi barnvakt på
helgen för att hinna ta långturer. Det funkade bra. Eftersom jag pluggade på distans under ett par kunde jag nyttja tiden effektivt. Cecilia gick på förskolan och jag passade på att träna när hon var borta. När hon själv
började cykla tog vi med henne. Perfekta rullpass!

Ju äldre hon blev desto lättare att få till träningen. 2010 började mitt liv som varannan-vecka och jag såg till att lägga ”lugnare” veckor de veckor som hon var hos mig. Något som jag även i dag gör även om hon är med allt mer och framförallt är hemma mindre. 14 åringar hänger hellre med kompisar har jag upptäckt.

Så nästa svar-på-frågor grottar vi in oss på spinningen då! 

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: