Jag räknar mina träningstimmar och planerar in vilodagar. Jag är ute i timmar på cykeln när jag får chansen till det och kommer hem så där trött jag blir av många timmar ute. Det är inte svårt att få träningen gjord. Inte alls. Det är bara svårt att vila. Något som däremot har varit svårt är den där enkla vardagsmotionen.
De där extra stegen till och från skrivaren eller till kollegan längst ned kontoret inne på jobbet. Trappan ned till matsalen och stegen till kaffemaskinen. Promenaderna från den där busshållplatsen jag hoppar av ett kvarter tidigare när jag ska till hembesöken på Frösön. Cykelturen eller promenaden till och från jobbet. Den tiden som är viktig för att starta arbetsdagen och avsluta den.
Den vardagsmotionen är inte lika enkel och självklar nu när jag arbetar hemifrån. Här finns ingen kaffemaskin eller skrivare att gå till. Inte heller kollegor att smita in till. Jag sitter mer och känner det i axlar och rygg. Jag går inte heller till och från jobbet även om jag i bland går ut en stund för att känna att jag går hem.
Det är en utmaning på många sätt och vis att arbeta hemifrån. Jag gör inte lika många hembesök längre och mitt sociala utbyte av kollegor är mindre. Arbetet blir inte lika varierat som det brukar. Men det är en för en kortare period av mitt arbetsliv tänker ja.
Och så har jag hittat små knep för att få mer vardagsmotion och dagsljus. Halvtiorasten är vigd åt en promenad på minst 20 minuter och i lite raskare tempo än vanligt. Jag tar som vanligt trapporna i mitt hus och försöker att resa på mig under dagen och gå en liten sväng i lägenheten. De dagar jag inte lnuchtränar tar jag en promenad på lunchen också om jag hinner. Jag ser till att nyttja min friskvårdstimme och bestämde i dag att äta ute funkar ypperligt även i gråa november och på lunchtid. Det gav mycket att få äta nere vid sjön och koppla bort jobbet och komma från lägenheten. För den är jag mer i nu än tidigare.
Jag tror att vardagsmotion är ännu viktigare nu när vi vår tillvaro inte riktigt är som den brukar. Den är lika viktig som att få träningen gjord. Och lika viktigt är att upprätthålla sina sociala kontakter med kollegorna. Men det är jag bra på. Aldrig har jag väl använt teams så mycket som nu. Vi fikar, vi surrar och vi skrattar över videolänk. Viktigt. Om det inte vore för de lite strängare råden nu hade vi tagit våra promenader tillsammans. Men det får bero ett tag.
3
2 comments
Skriver under på att det är svårare med den enkla vardagsmotionen. Har försökt sätta lunchpromenader som standard men det är också svårt, med alla möten som ligger i tid och otid. Därför har just den här veckan varit riktigt fin, med rekordfå möten. Jag har kunnat jobba typ tre dagar helt ostört. Det har inte hänt sen jag började jobba hemifrån.
Tre dagar helt ostört lät som en dröm! Jag blir ganska så trött av digitala möten och vill helst blunda en stund efter sådana möten mer än att gå ut. Och ut är väl det som jag egentligen borde göra.