Bårdsfjellet – det ger och tar

Första toppturen med cykel vi gjorde när vi kom till Oppdal på kvällen var upp på Bårdsfjellet. Tyvärr blev det även en promenad ned efter att Hasse olyckligt ramlade efter en kort stund på vägen ned. Det la sordi på turen. Berget ger och tar som det sägs och Hasse kunde tyvärr inte cykla något mer under resan.

Om vi bortser från det var det ett lyckokast att jag hittade rundan i appen Outtr. Det finns förhållandevis få turtips i Oppdal på nätet men däremot finns en fysisk bok, stigföraren som ska vara riktigt bra och täcka det mesta i cykelväg i området. Vi hade inte den boken. Jag letat lite under resan från Haffjell för att se om det fanns en lagom kvällstur att göra innan vi skulle hitta tältplats för natten. Bårdsfjellet beskrevs som en enklare tur där man inte skulle behöva dra cykel så mycket och turen mätte inte mer än 7 km tur och retur. En runda som är en klassiker i området.

Vi hade lämnat ett regnigt Hafjell, hoppats på att regnet skulle avta i Skeikampen men gett upp cykling där. Men ju närmare Oppdal vi kom desto mindre regn blev det. Vi följde google maps upp till Skarvatnet där leden skulle utgå i från och eventuellt kunna hyra tältplats på campingen på samma plats. Det visade sig dock vara en säsongscamping utan uthyrning.

Efter lite fika i bilen cyklade vi i väg. Efter röda cykelmarkeringar och jag funderade lite på om det röda stod för röd led. I appen hade turen inte benämnts som särskilt svår. När vi kommit upp i björkskogen fick vi dra cyklarna för första gången. Väl uppe på kalfjället planade det ut litegrann och vi kunde ta oss mot toppen i sakta mak med många fotostopp.

Jimmy var ivrig att komma i väg.

Framför oss hade vi mäktiga Trollheimen, till vänster Gevilvattnet och till höger Skarvatnet och det var precis som jag tänkt mig norska fjäll. Lite som hemma fast brantare och mer stig. Trots att det var lite grått och regnet hängde i luften var vyerna mäktiga. Vilken ynnest att få cykla mer av det här tänkte jag medan jag drog cykeln där det var som brantast. Jag hade även föresställt mig norsk fjällcykling på det här sättet, dra cykel uppför, cykla lite, dra lite till, nå en topp och sedan få underbar cykling utför tillbaka.

3.5 km är långt uppför och vi gjorde oss ingen brådska. Hälsade på en flock av alla de får som betar i sommartid. De som håller stigarna uppe och skapar fler. Fotade. Hejade på några som vandrade och längtade till utförskörningen. Allt i omgivningar likt en tavla.

Jimmy nästan uppe på toppen.

När vi äntligen nådde Bårdsfjellets topp på 1126 möh tjoade jag glädje när en stor sjö bredde ut sig, inramad av höga toppar med snö kvar. Det var så otroligt vackert. Just där och då kände jag mig otrolig levande. Trötta ben, en hjälm blöt av svett och vänner som uppskattade vyerna lika mycket. Att den lite branta sista biten upp skulle bli läskig utför tänkte jag inte mer på. Jag var på toppen av ett fjäll med milvis utsikt. På toppen av ett fjäll med min cykel.

Foto: Jimmy. När allt inte behöver vara så seriöst.

Vi stannade en stund på toppen, i vinden som rev tag i oss. Skrev i gästboken vid toppröset och fotade. Jag ville inte riktigt åka ned ännu. Men det kylde på lite och klockan började ticka. Jag tog en sista motljusbild på Hanna vid röset och sa lite skämtsamt att det var trevligt att träffas med tanke på den lite läskiga utförskörningen.

Vi kom som sagt inte långt innan Hasse gick i kull. Slog sin armbåge så illa att det gick att cykla. Sakta gick vi ned med cyklarna i stället. Jag tänkte att vi får göra om det en annan gång och huvudsaken var att han inte slog sig ännu värre. För Bårdsfjellet kommer jag att besöka igen. Med cykel. För det gav mersmak att topptura med cykel på det här sättet!

Passar turen alla?

Den är krävande, både tekniskt och konditionsmässigt. Det går självklart att gå på de brantaste partierna men är man inte van att åka utför och inte riktigt behärskar det förtar det en del av upplevelsen. Men har man lite cykelvana, gillar långa utförslöpor med lite dropp, stenstök och skön stenig fjällstig är det underbart! Allra trevligast har man nog på en fulldämpad cykel med lite mer slaglängd.

Dessutom är turen upp på fjället med all säkerhet lika fin att springa och gå! För mer information om rundan finns här Outt.com. Den finns även om app och har en del cykelförslag och många fina vandringstips, även för andra delar av Norge!

Där min cykel kommer till sin fulla rätt!
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: