Jämtlandsfjällen

Ute öser regnet ned och jag somnade i från en cykelrunda. Uppenbarligen var min kropp inte sugen att träna. Jag lyssnar, lärt mig det. I stället för cykel tänkte jag bjuda på ett helt oprovocerande inlägg med fjällbilder.

Vi tog och drog oss i från alla människor och in i tystnaden ett par dagar i förra veckan. Eller ja, åtminstonde bitvis ensamma. Efter London var det skönt att göra reträtt ut på fjället.

Är det något som jag gillar är det att vandra, bära det jag behöver på ryggen och stänga omvärlden ute. Bara tänka på vilken sten utmed viket litet vatten som lunchen ska intas. Vart den bästa tältplatsen för natten är och gott det är med kokkaffe när sovplatsen står uppe. Det är en himla tur att vi båda är sådana Hasse och jag!

Vi startade från Storulvån med åskan i bakgrunden i tisdags. Vad gör lite regn tänkte jag? Sov första natten vid Ulvåtjärns vindskydd. En ren passade på att snubbla på våra tältlinor, de är rätt nyfikna de små djuren.

På morgonen kom regnet och det höll i sig i ett dygn. Kändes väl så där när vi i motvind stretade upp till Blåhammaren. Löste dagsavgift och åt frystorkat under tak och la om vår planerade rutt. I stället för att gå ned mot Nerdalshytta och genom Ekorrpasset och till Sylarna bestämde vi oss för att gå mot Sylarna direkt efter vi varit in i Norge och vänt och eventuellt ta över Gåsån och Tjallingen hem.

Vid gott mod gick vi mot Endalens vindskydd i regnet och försökte intala oss att det var bra mysigt att vistas i fjällen. Vi åt middag i vindskyddet och kollade väderleksrapporten som lovade att det skulle klarna upp dagen därpå.  Vi bestämde oss för att korta av turen med en dag för att hinna umgås med Hasses föräldrar innan de åkte hem.

När regnet smattrade mot tältduken morgonen efter jag var måttligt glad. Nog för att det är skönt att vara ute men att hantera tält, väskor och annat i regn är rätt bökigt. När allt är blött och inte får en chans att torka upp. Vi gjorde om planen igen och bestämde oss för att hoppa över Tjallingen och i stället gå direkt från Sylarna till Storulvån.

Men medan vi åt frukost och packade i hop oss klarande det upp och efter vi passerat Norska gränsen på väg ned mot Storeriksvollen kom solen och vi kunde ta av regnkläder och regnskydd.

Vi lunchade i solen med utsikt över Essandsjöarna och de norska fjällen.

Det blev en magiskt fin middag uppe vid Fiskehöjdas vindskydd med solnedgång och ett fjäll helt utan blåst. Solnedgången vid sylarna när vi slagit upp tältet för natten kommer jag sent att glömma!

Det fina vädret höll i sig på fredagsmorgonen när vi gick mot Sylarna bakvägen. Vyerna är så där smärtsamt vackra och känslan av att vara liten i det stora följer en. Tänk vad jag har utan för husknuten!

Efter lunch vid Sylarnas gamla vindskydd tog vi ”E14” mot storulvån och mötte ett lämmeltåg av människor. Det har sin tjusning det med. Vi hade bestämt oss för att tälta strax efter Spåjme och sedan gå sista biten hem på lördagen.

Hasse hittade en fin tältplats vid en bäck och vi kunde njuta av sista kvällen på fjället utomhus. Sen dog batteriet till telefonen och Hasse lyckades kasta lilla kameran i backen.

Så några fler bilder blev det inte, tur tänker du som just scrollat dig ned hit och inte har det minsta lust att se nåt mer!

I vilket fall som helst, ett par dagar som gjorde gott och gav lite ny energi!
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: