Med glid kommer man långt…

åtminstone ett par meter. Vilken skillnad det blev efter att Hasse borstat och glidvallat mina belag. Dock återstår ett stort behov av slipning, men ändå. Skidorna gled ju och jag kunde äntligen staka och framförallt hinna få lite återhämtning i nedförsbackarna. Vi åkte nästan 1.5 mil på månadagskvällen uppe vid A4 spåret och till Spikbodarna. Var inte ens i närheten av utmattningen jag kände föregående 1,5 mila runda.
Dessutom är det lättare att ha bra teknik när man inte behöver slita precis hela tiden.

Det är föressten 24 veckor kvar till Vätternrundan, 5 året i år, kommer att få en annan medalj. Just nu känns dock tankar på cykel oehört långt borta.