stakträning på Storsjön

Det finns pärlor som man inte tänker på, man blir som bekant lätt hemmablind. Medvinden och Storsjön bjuder inte enbart på underbar skridskoträning utan även på milslånga skidspår. Från Ope och ända bort till Andersön om man vill.

Eftersom inte bilen (i vanligt ordning; och ja dags för ett nytt batteri) inte startade valde jag att gå med till Minnesgärde i skidpjucken och kliva på skidspåren därifrån och in mot Badhusparken. Lite snö i luften i dag men jag hade riktigt riktigt bra fäste, för en gång skull. La på lite extra tejp bak innan jag gav mig i väg, det gjorde visst susen. Glidet var det lite sämre med, kan inte få allt på samma gång uppenbarligen.
Dubbelspårigt hela vägen, bitvis inte så mycket till spår men å andra sidan är det en sjö med blåst. Tog en sväng över till Sandviken och en liten avstickare till Frösöstrand. Perfekt stakningsträning, med och utan frånskjut och nu sitter tekniken. Det är en härlig känsla att kunna staka i nästan 13 km utan att bli trött. I början av vintern klarade jag inte att staka längre än korta korta bitar innan armar och rygg var slut, nu är det nästan återhämtning när jag lägger på frånskjutet. Bra formbesked inför nästa helg, kommer inte att dö under stakningsbitarna i allfall.

På väg ut på oaändliga stakmöjligheter, hittade spåret tillslut.

Dock kändes det i kroppen i dag att jag inte varit kry i veckan. Hög puls trots att jag själv tyckte att jag tog det lungt, inte så andfådd men seg, otroilgt seg. Ingen mening att stressa, jag har ett tjockt pannben när jag väljer att ta fram det! Herregud det är bara en vecka kvar, jag måste i vilket fall som helst ta mig 6 mil, det är ett krav. Varför får ni se sedan;)

Föressten är skidåkningen som cyklingen, folk man möter hejjar så glatt! Stora leenden dessutom. Passerade och mötte en hel hög med gamla tanter i dag, och det värmer i mitt hjärta ska ni veta, att de ger sig ut och håller i gång, det minskar antalet falolyckor och mindre hjälpberoende. Å nej, jag tar inte med mig jobbet hem inte!