Något som jag verkligen saknat är spinningsalen på Fristilen. Att få träffa medlemmarna och köra pass. Det har varit tomt utan den energin jag får av mina deltagare under passen. Väldigt tomt.
Idag var det första gången på ungefär 7 veckor. Hasse har varit snäll och vikkat på mina pass. Ett långt uppehåll och jag var lite nervös idag. För att inte allt det där som sitter inte skulle göra det. Hade jag glömt låtarna? Hur gjorde man med stereon? Tänk om ingen kommer? Tänk om jag får tunghäfta (vilket iof inte är så troligt när det gäller mig, på både gott och ont) osv.
Tror ni något av detta hände? Nä så klart inte. Allt sitter i ryggraden och deltagarna var många. Det kändes inte som jag varit borta mer än en vecka.
Det var starka kämpande deltagare som gladeligen svarade mig och körde på för fullt. Jag fick den där härliga kicken som gör att armhåren reser sig.
Shit vad kul det var!
I’m back!
0
2 comments
Härligt och vara tillbaka på instruktörssadeln 🙂 det ger ju så himla mycket energi när man ser deltagarna tagga till och köra järnet! 🙂
Det är det! jag har längtat 🙂 Tänk vilket härligt extra jobb man har och som du säger, känslan när man ser hur mycket de kör 🙂