• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • 2 dagar till semester – jag försöker överleva

2 dagar till semester – jag försöker överleva

När jag stämplade in i morse hade jag tre arbetsdagar kvar till semester. Bara tre dagar. De går hur fort som helst- i vanliga fall. I går var jag faktiskt ganska pigg. Kvittrade lite på jobbet, nynnade för mig själv medan jag effektivt jobbade av allt från att-göra-listan. Sak för sak, samtal för samtal och strök med fina raka streck. I dag hade jag ambitionen att vara lika pigg och effektiv.

Det var jag inte.

Inte på långa vägar.

Jag fick höja mitt skrivbord när jag kände att jag faktiskt höll på att somna. Tänkte att står jag upp så blir det bättre. Vid elva funderade jag faktiskt på att köpa den största godispåsen jag kunde hitta på macken mittemot. Jag som inte ens äter plockgodis längre. Det var bara lite för långt att gå dit och en halvtimme kvar till lunch. Jag drack vatten, nöp mig i kinderna och fokuserade på datorskärmen och de där pyttesmå bokstäverna som i dag var ännu mindre. Zoomade upp texten till 125% och kände mig gammal och närsynt. Tänkte att jag skulle lägga ut någon sådan där vardagsbild i mitt instaflöde. Vara lite mindre cyklig, träningsfanatisk och mer vanlig. La aldrig upp den bilden där. Det blev inte bra. Vet inte varför jag inte valde en annan vinkel.

img_4320

Passade på att hämta min cykel på Egons eftersom klingbultarna lossnat och mitt vevparti är lite svårt att ta lös. Blev en smula piggare av den friska luften. I sisodär 20 minuter innan jag återigen höjde skrivbordet, drack massor av vatten och fokuserade. 2,5 arbetsdagar kvar. Ett par vändor till kaffeautomaten med sitt sura hemska svarta kaffedito.

Vid fyra kunde jag inte göra så mycket mer än att stänga av datorn och åka på affären. Jag var för trött. Att handla vid fyra en dag i mitt i veckan är som att sakta frambringa ett nervös sammanbrott. Dessutom låg åskmolnen täta över Odensala och min huvudvärk fick det att göra ont i ögonen.  Jag kryssade mellan sprattliga 5-8 åringar som stressade föräldrar försökte få att inte stoppa på sig allt medan jag själv klistrade på ett smärtsamt brett leeende. Sjukt glad att jag lämnat de där småbarnsåren bakom mig. Försökte ta mig förbi turistande norrmän med stora kundvagnar som de helst av allt skulle ställa över hela gången. Jag letade tubgröten som tydligen bara så där försvunnit från sin vanliga plats. Ta mig härifrån tänkte jag och få tyst på barn och norrmän. Efter femte vändan till platsen där tubgröten brukar ligga och samma familj som fortfarande försökte hålla styr på ungarna hittade jag gröten och småsprang till kassan och för att bara tvärnita och komma på att jag skulle ha advokado. Här tappade jag leendet och ville likt ungarna bara lägga mig ned på golvet och skrika. Tänk vad skönt att få göra så. Behärskade mig. Betalade och tackade för kvittot som om jag var tacksam över att få ge bort mina pengar.

img_4318

Väl hemma på gården kom regnet med besked och huvudvärken försvann samtidigt som de första riktiga åskknallarna rullade över mig. Jag som hade tänkt att cykla ute i dag. Strök det från listan. I stället skulle jag försöka få en plats på Hasses sista spinningpass. Kanske skulle det bli en avbokning. Släpade väska, matkasse och cykel in genom porten och in i hissen. Hemma snart.

img_4317-1

Dukade fram en rätt tragisk middag. Tubgröt, bröd, saftsoppa och skinka (för proteinets skull) och advokado (för grönsaker måste man äta) kvalar väl inte in som den mest hälsosamma eller vxuna middag man bör äta. Men det som mättar är bra i bland. Orka laga mat som min dotter skulle säga. Dör jag i förtid så får det väl vara så då. Det var gott i alla fall.

Väl på Fristilen efter viss tvekan om det ens var vettigt att försöka träna i dag med trötthet och huvudvärk fick jag ingen plats. Det var redan två i kön. Rätt skönt för då kunde jag åka hem och lägga mig en stund. Jag tog bilen hem och insåg att jag inte hade några nycklar. Att sitta en timme i trapphuset var inget alternativ. Jag vände tillbaka. Körde SkiErg för första gången på tre månader. 20 mesiga minuter innan jag svettig, i förd cykelbyxor och för små strumpor trängdes med gymmets biffar. Jag och min bosuboll. 20 minuter halvhjärtad bålträning innan det fick vara nog. Stretchade  i kapp med en tjej med blonderat hår och som slängde ut sina långa ben som om de var gjorda av gummi. Jag själv grimaserade när jag försökte komma ned i någon form av höftböjarstretch. Hon är fasiken 20 år yngre än mig tänkte jag.

img_4321

Nu två timmar senare har jag inte hittat till duschen, googlar Anarisstugan och planerar fjällvandring. Dricker dagens hundrade kopp kaffe och tänker att två dagar till borde jag överleva. Så här nära semestern var det längesedan jag var. 2 dagar, vad kan hända liksom?

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: