#52vardagsäventyr -Staden vid vattnet

Den här veckan blev lite speciell. Vi skulle ha varit ut och ätit middag utomhus tillsammans med Katrin som driver bloggen Katrins äventyr. Men i bland kommer det saker emellan. I går skulle vi försöka ta ut oss efter skidpasset för att njuta av eftermiddagssolen och gräva solgrop. Ett fint vardagsäventyr. Men vi båda var så trötta efter långpasset att vi somnade i soffan och insåg sedan att orken inte skulle räcka till mer än att laga middag och åka hem till stan. Inget vardagsäventyr den här veckan. Eller inte på sätt och vis. För det finns ett vardagsäventyr som aldrig blev ett inlägg. Kanske mest för att jag inte riktigt vågade visa bilderna jag tog och för att en fotopromenad kändes lite långt utanför det jag vanligtvis skriver om. Tyckte jag då. Men å andra sidan är just vardagsäventyrsinläggen i bland så träningsbefriade och utanför min trygga ram av cyklar, skidor och fika.  Så veckans inlägg blir en hyllning till staden vid vattnet och fjällen. Min stad. 

En fredag i slutet av januari och ljuset som återvänder. 

I ett tidigare liv fotade jag mycket. Jag hade fotografi som huvudinriktning på det estetiska gymnasieprogram jag gick. Skoltrötthet i kombination om att få skapa och vara kreativ styrde mitt val då. Jag visste egentligen inte vad jag ville bli mer än polis. Vilket jag aldrig blev.

Jag fotade mycket. Framkallade svartvita bilder i mörkerrummet. Samlade på mig ett enormt stort arkiv av negativ. När jag fick barn för snart 17 år sedan avtog fotandet sakta med säkert. Det lite mer kreativa. Det blev självklart mängder med bebisbilder men inget mer än så. Jag köpte en ny digitalkamera i hopp om att få tillbaka lusten att fota mer än till familjealbumet. Jag lärde mig Photoshop som i mångt och mycket påminde om mitt mörkerrum men lusten kom inte riktig tillbaka. Nu 18 år efter studenten finns negativen kvar. Den digitala systemkameran samlar damm i en garderob.

För något år sedan väcktes ett litet frö att återuppta fotograferandet igen. Men jag kom inte längre än till att fylla min Iphones minne med träningsbilder, svettiga och cykelselfies och på senare tid lite mer naturbilder. Jag la lite mer engagemang i den snabba Snapseedredigeringen för bloggbilderna. Kom i håg hur roligt det är att se omgivningen genom kameralinsen igen. Den där sköna känslan när jag får stanna och upp och tänka att det där var en bra bild, och den där. När idéer formas i huvudet och jag kan ta fram den lilla kompaktkameran som är ruggigt komponent ju mer jag lär mig den. Bortsett från att en kompaktkamera är oerhört opraktiskt att för att ta cykelbilder i faren.

Under Winter Workation tipsades det om att ta fotopromenader. Ett sätt att lära sig och se bilder. Jag behöver fräscha upp de tekniska kunskaperna jag en gång hade. Hur bländare och slutare fungerar bäst tillsammans, hur man med olika skärpedjup kan leka fram bilder. Komposition och allt det där som gör en bra bild.

Så vi tog två fotopromenader i slutet av januari. Då när eftermiddagarna blev ljusare och Storsjön badade i kvällsljus. En lite kortare efter jobbet. En spontan när vi såg hur vackert det var längs med minnesgärde. Vi slängde oss ur bilen för att fånga de skrinnare som var ute på isen.

Och en eftermiddag ute på isen vid Frösö Strand. När solen färgade staden vid vattnet rosa och stenarna var så fina.  Vi hade trötta ben efter en dag på cykel. Gick längs med stranden medan solen gick ned. Jag frågade Hasse om tekniska saker, om bländare och slutare. Jag låg på isen för att hitta nya bilder och funderade på om jag skulle publicera något av det som jag försökte fånga på bloggen. Stenbilder på träningsbloggen det skulle inte fungera. Oavsett om stenar passade inte eller så var det två bra tillfällen att träna. Försöka att minnas och sedan komma och hem redigera på ett subtilt sätt i Lightroom.

När jag satt vid datorn slog det mig hur lätt det är att vara hemmablind. Att staden vid vattnet och fjället är så oerhört vacker. Att jag har nära till utomhusliv, att kunna ta mina skridskor ned på isen bara en kilometer från min dörr. Att jag har en timme till fjällen och bara några minuter till alla fina stigar som jag kan cykla. Jag bor med andra ord så bra för det som jag älskar att gör allra mest. Vara ute i naturen.

Så välkommen till mig, till Östersund, staden med vattnet och fjällen.

4

8 Comments

    • Vad roligt att ger inspo! Den blev riktigt bra, de kom så lägligt och dessutom stannade där de gjorde!

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: