Följ med i ett vintrigt Storhogna

Jag skrev på Instagram att den här snön den är over all place just nu. Det är ingen underdrift. Snövallarna är över brösthöjd och snödjupet på tomten över en meter. För första gången sedan vi köpte stugan har vi fått skotta av taket. Det är lätt snö eftersom det i stort sett har varit kallt sedan vintern kom. Kall lätt snö.

Det är nästan för mycket snö för att det ska vara bra skidförhållanden i spåren. När sa jag det sist? Det brukar vara åt andra hållet. För lite snö. Vi åkte skidor i dag i en mjuk skejtbädd utan stavfäste med ett lager nysnö. Det snöade lite lätt och var 15 minusgrader. Vackert och kallt även om jag drog ett stort svart streck över skidpasset.

När vi kom hem bytte vi om till varma kläder och jag tog med kameran ut. Vi åkte åkte på upptäcksfärd runt Storhogna och såg hur de körde kite upp på Storhognaplatån när vi parkerade bilen vid stugområdet Kull-Johannes. Solen orkade inte riktigt igenom molnen och dimman men spred ett fint ljus åt de dalande snöflingorna.

Vy från området Kull-Johannes. Mot de stora och fina stugorna ovanför högfjällshotellet.

Vi svängde upp till hotellet och vidare mot starten av hotellslingan. Jag hade tänkt att Hasse skulle få gå ut i terrängen och titta till snödjupet. Där var snöhögen flera meter hög och vi konstaterade att fjällcyklingen kommer att få vänta långt in i juni i år.

Lagom till vi kom dit hade de som kört kite börjat packat i hop sina saker och kom i omgångar nedför fjället med skoter och på skidor. Det såg kallt och kärvt ut i snön och skidspåret upp på fjället smalt och fluffigt.

På leden mot Oxsjövallen, den som vi springer sommartid hade en tapper själ provat att gå med turskidor. De djupa spåren efter skidor och stavar skvallrade om att det nog gått tungt. Spåren och skylten lockade fram en längtan i mig att gå på tur. Jag gör så sällan det och vi har pratat om att försöka komma ut i år.

Hur gick det med att få ut Hasse i terrängen då? Han säger sällan nej till mina förslag och pulsade snällt ut i snön.

Jag stod en stund och tittade ned mot slalombacken och skidområdet och tänkte att det verkligen är en vinter att minnas det här. En vinter när det verkligen är kallt och snön ligger djup. När vårvintern kommer att bli otroligt fin och möjligheten att vara ute på fjället på skidor eller fatbike långt in i april. När dagarna är ljusa och solen värmer så mycket att det går att åka i enbart underställströja och skidglasögonbrännan blir tydlig.

Men än så länge är dagarna korta. De har den där blåa timmen som den här tiden på vintern är magisk. Jag mötte den timmen uppe vid Katrina när jag lämnat av Hasse för ett åk i pisten. Jag stannade bilen på den numer smala vägen ned från pakeringen till skidspåren. Fångade den sista glödande solen. Sådana här stunder pickar det av lycka i bröstet att få uppleva det här, att få ha det så nära och tillgängligt.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: